Vi vaknade upp efter en hyfsat bra natt, förutom brandalarmet och vi gick upp tidigt eftersom vi skulle lämna tillbaka vår lilla Fiat idag. Vi hade packat ner all vår tvätt dagen innan eftersom vi hade tänkt tvätta innan vi skulle lämna tillbaka bilen…Vi gick till garaget för att hämta bilen och betala den superbilliga parkeringsbiljetten. Vi hade googlat upp några tvätterier som vi tänkte testa, så vi åkte först till en och där låg det någon slags liten restaurang i stället och lokalbefolkningen (rättare sagt en virrig man på ett café) sa att tvätteriet inte hade legat där på många år, så vi googlade upp ett nytt ställe och när vi kom dit sa personerna i närheten samma sak. Vi skulle egentligen lämna bilen klockan 10 men vi hade ringt och fått dispens till klockan 11, men tiden började rinna ut. Till slut såg Lizzan ett litet tvätteri på hörnet när vi hade åkt vidare så vi parkerade och sprang in där men självklart hade de ingen självservice. Humöret var inte direkt på topp den här dagen heller eftersom båda var trötta och stressade och som vanligt hade vi inte ätit någon frukost.
Slutligen så bestämde vi oss för att åka till biluthyrningsfirman lite tidigare för vi insåg att vi inte skulle hinna tvätta innan klockan 11 i alla fall, så där kom vi in med våra tvättpåsar och en bilnyckel. Killen kollade på bilen, godkände den och ringde efter en shuttle. Plötsligt kom det en kvinna som tydligen skulle skjutsa oss, hon hittade typ överallt i Sydney och körde oss till Base Hostel. Vi kollade med henne om hon visste något bra tvättställe, hon körde förbi ett och frågade om hon skulle droppa oss där, men vi åkte till vårt hostel först och sedan gick vi med våra kassar tillbaka dit. Lizzan hade sjukaste skavsåret, det var varmt, allt var jobbigt och vi var hungriga. Vi slängde ner allt i tvättmaskinerna men det var lite olika tid på dem så vi satt och väntade. Vi hade tur för vi fick de maskinerna med warm wash, sån himla lyx! Eftersom vi behövde köpa flip flop till Lizzan så gick vi en vända medan vi väntade på sista maskinen och det humöret var inte att leka med...Vi gick runt lite här och där utan resultat och plötsligt hade 40 minuter gått och vi var tvungna att traska tillbaka hela vägen för att hämta tvätten. När det äntligen var klart, alltså den lättnade, så gick vi tillbaka till vårt hostel för att lämna alla påsar och byta om till kläder som vi faktiskt kunde vistas i på stan. När man tvättar brukar man ju bli tvungen till att klä på sig det absolut fulaste och mest obekvämaste man äger, så vi bytte om och pratade lite med dem i repan om allt krångel, det löste sig inte så vi gick på matjakt. Vi hade inte ätit på 28 timmar så det var liksom dags nu, vi gick ner i ett food court och köpte tre sushirullar var och sen gick vi till Subway och köpte tre kakor var.
När vi väl hade fått mat mådde i alla fall jag normalt igen så nu kunde vi äntligen effektivisera processen lite, nämligen dags plan – shopping! Ingen seriös shopping, herregud, utan det vi behövde till nästa ”äventyr”, nämligen farm work, så vi köpte varsina billiga H&M-skor, nya flipflop till oss båda och då fick vi även en fantastiskt snygg kapsylöppnare på köpet, ja så går det när man börjar pilla på grejerna bredvid kassan. Tanken efter shoppingen var att möta upp vår Melbourne-kompis Brennan, men eftersom vi var helt slut så bokade vi om det till dagen efter.
I Sydney var det nämligen Mardi Gras denna dag, eller i alla fall paraden vilket vi verkligen ville se så vi duschade och bytte om (eller nej vi duschade fan inte, tror vi var uppe i vår fjärde dag utan dusch tacka vet jag baby wipes). Vi fick höra att paraden började klockan 19, så vi var där cirka 1,5 timme innan och trängdes med alla människor på Oxford Street, på vägen dit råkade vi snurra in oss i parken där alla ”parad-gåare” skulle mötas upp så vi hann se en hel del sköna människor. När vi väl hade stått vid kanten av gatan i 1,5 timme i värmen så insåg vi att det var försenat, klockan blev säkert halv 8 innan något hände och då kom det endast lite motorcyklar så till slut gav vi upp. Tragiskt nog fick vi höra av vår kompis Andy dagen efter att paraden började vid 21…När vi hade tryckt oss ut ur folkmängden gick vi till något slags 7-Eleven och köpte fyra muffins, varsin till middagen som skulle äga rum på golvet inom en snar framtid och sedan en som snacks inför Blue Mountain-touren dagen efter. Trötta gick vi tillbaka till vårt hostel och käkade våra muffins, tror vi hann ringa hem en stund också och prata med lite svenskt folk. Vi skulle upp tidigt dagen efter så vi gick och la oss hyfsat tidigt. Förlåt det här måste ju varit världshistoriens mest dödstråkiga inlägg, ursäkta för att ni fick lägga er tid på detta, lovar att det bli bättre framöver.
PUSS OCH KRAM
/L&L
