Liza & Lisette

Hej, ursäkta för dålig uppdatering men vi har haft så himla kul på Boracay så det har inte funnits någon tid. Vi har valt att skriva ihop alla dessa dagar i samma inlägg eftersom det har hänt så jäkla mycket om det är svårt att veta när allt har hänt. Om jag skulle välja ett ord som passar bäst för denna vecka så skulle jag nog säga ”fest”, men vi tar det från början:

Vi åkte riktigt tidigt från Puerto Princesa, vakten utanför hotellet hjälpte oss att väcka tricyclen-killen eftersom klockan var ca 04.30. Vi bodde mitt ute i ingenstans och att åka i en trång tricycel på en mörk väg på morgonkvisten är inte att rekommendera, men vi kunde inte annat än att bara skratta. Vi försökte ta oss till en ATM för att få ut lite pengar och vid andra stoppet hittade vi en som fungerade. Sedan blev vi körda till flygplatsen som inte hade öppnat än, då är det fasiken en lite flygplats. Vi satt där en halvtimme innan vi kom in och samma sak denna gång, vi skrattade oss igenom alla flummiga kontroller. Vi var ju lite nervösa inför vårt byte i Manila eftersom alla säger att man alltid missar alla flyg där för att flygplatsen är så stor och krånglig. Så när vi väl landat flyger jag och Lisette ut ur planet och springer mot alla skyltar där det står ”Domestic”. Plötsligt så slutar de skyltarna att existera och vi frågar runt och halkar runt i våra flipflop, alltså vi sprang upp och ner och överallt innan vi äntligen kom fram. Smarta som vi är bidrog vi på det sättet till Kalles, min brors, insamling till Musikhjälpen, där man skänker olika summor med pengar beroende på hur långt man har sprungit.

När vi väl ska åka buss ut till själva flygplanet så ser jag ett propellerflygplan på långt håll och sa ”haha, alltså förstå om han skulle stanna vid det och säga att vi skulle åka med det..”. Jag skulle inte ha sagt något för några meter senare så var vi framme vid just det planet. Vi hade plats 15 och satt ändå längst bak. Tro det eller ej men vi överlevde det också och väl nere på flygplatsen var det dags att skriva på lite papper igen. Sedan gick vi ut och köpte ett transportpaket tur och retur, från och till ön och flygplatsen. När vi väl kom fram till båtterminalen kom det en galning som slängde upp vårt bagage på ryggen, alltså vi snackar 38 kilo, och började springa iväg med oss strax bakom, vi powerwalkade förbi ett litet gäng som satt med tomteluvor och spelade julmusik, vi log snabbt innan vi sprang vidare efter väskmannen. Vi hoppade på båten som bestod av 30 japaner och koreaner med flytväst. När vi väl kom fram till Station 3 tog vi en tricycel till vårt nya hostel.

Vi fick sitta i receptionen i någon timme eftersom vi inte fick checka in förrän klockan 14. Plötsligt kommer ett bekant ansikte från Sverige, hör och häpna – TAMPONGMANNEN! Lisette har nämligen en kompis från Sverige, Jonathan, som också skulle till Filippinerna så vi la en beställning på 450 stycken tamponger. Den lyckan! Lite senare springer vi in i en kille som heter Oskar som vi umgicks med på ett hostel i Langkawi, seriöst hur liten är den här världen? Vi sprang in i varandra precis utanför badrummet och bara stod och pekade på varandra, han hade precis också anlänt. Vi bestämde i alla fall att vi skulle gå ut och käka ihop på kvällen. Under dagen tror jag vi bara var och kollade in den fantastiska stranden. White Beach ligger ca 10 minuter här ifrån och har blivit utnämnd som en av världens finaste stränder och det håller vi verkligen med om. Väl tillbaka på vårt hostel så fixade vi oss innan vi tog med Jonathan och Oskar för att gå ut och käka. Personalen på restaurangen var helflummiga, varje gång vi försökte beställa tog de ordern och skulle gå in och kolla om det ens gick att beställa, sedan kom han aldrig tillbaka så de andra i sällskapet fick beställa, detta gällde både maten och alla cocktails. Det var en helt fantastisk sångerska som körde med sitt liveband och plötsligt var det dags för raketer och det var verkligen hur fint som helst eftersom vi satt precis vid vattnet. Vi gick tillbaka till vårt hostel för att festa med de andra uppe på vårt goa roofdeck, efter det gick vi ut på krogen vilket var sjukt kul och vi träffade så jäkla mycket härligt folk. Nog om den dagen, nu försöker jag ta mig vidare här.
 
Vi käkade frukost något bakfulla och gick sedan till stranden, sedan låg vi bara där hela dagen. Jag brukar ju ha panik när jag ligger i solen annars, men att ligga i stekande sol när man är bakfull är fasiken inte att rekommendera. När jag väl hade fått min Magnum White och en cola zero så lugnade jag ner mig. På kvällen var det dags att ta tag i festandet igen och vi har hittat vår favoritaffär här, de har allt förutom tamponger men det spelar ju ingen roll längre. Det är som en vanlig affär men de har sjukt goda cider också. Vi har hittat en ny favorit, som är som en mjölkchokladcider! Vi festade med allt folk här på vårt hostel, vi har även en bar på vårt roofdeck. Sedan gick vi i vanlig ordning ner till stranden och gick in på någon klubb och dansade loss.

Det var också här någonstans som vi fick reda på att det skulle komma en orkan och jag som är stormrädd blev ju inte superglad. Även om det var orkanvarning kände vi att det var dags för utflykt. Vi var ett gäng som tog en tricycle till en strand kanske 20 minuter ifrån vårt hostel. Det började regna och blåsa lite men vi fortsatte, väl framme på stranden så hoppas jag och Lizzan i för att snorkla, det var helt okej med fisk men det ballaste var de blåa sjöstjärnorna, så himla fina! Vi pratade även med en man där som erbjöd sig att laga mat till oss, så himla roligt så han åkte iväg för att köpa färsk fisk och lite andra saker till vår lilla BBQ. Det var så himla roligt för de grillade fiskarna precis bredvid någon slags sophög och bredvid stod några andra killar och byggde en båt. Vi köpte även varsin fruktdrink i närheten medan vi väntade på maten. Vi hade med oss en tjej i sällskapet som var från Malaysia så hon visade hur vi skulle äta med händerna eftersom det inte fanns tillräckligt många bestick. Det var så sjukt gott! När vi hade betalat gick vi vidare för att hitta en tricycle, på vägen till strande tog vi två stycken tricycles för att vi inte fick plats men nu trängde vi in oss i samma för att han som körde insisterade.