Liza & Lisette

I dag skulle vi åka på vår andra båttur, så vi samlades i receptionen och sedan kom guiden från igår och tog med alla ner till stranden. Där träffade vi vår tourguide som vi skulle ha idag och som vanligt så hjälpte dem oss upp, en tar packningen medan någon annan tar tag i handen och håller i en. Alla är så himla rara och vill så väl, kan inte bara alla människor vara såhär gulliga? Igår pratade vi lite om hur otroligt många det är som inte kan simma och diskuterade lite hur det egentligen ser ut när någon inte kan simma, det fick vi uppleva idag...Som vanilgt var jag och Lizzan först ut medan de andra sitter kvar med sin flytväst och kollar på våra simfenor med skräck, som om de aldrig skulle våga ha på sig sådana själva. Vi hoppar ner från kanten av båten i stället för att gå ner på stegen, varpå en japan verkar få inspiration till att hoppa ner också. Först märker vi ingenting, men när vi vänder oss om ser vi en flytväst och bredvid sprattlar en japan helt hysteriskt och har panik, de på båten tar tag i armarna och försöker dra upp honom medan vi försöker hjälpa till från vattnet och trycker på rumpan, men det var typ omöjligt eftersom vi inte fick någon kraft eftersom det var djup. Tourguiden blev lite sur på honom och försökte prata lite vett i honom när han väl var uppe och menade att man inte hoppar i om man inte kan simma. Han hade ju dock flytväst, men jag tror inte den var knäppt. När han var uppe på båten i säkert förvar så simmade vi iväg och första stoppet var Hidden Beach. Det var väldigt strömt på väg in och man drogs med ordentligt i vågorna, men till slut kunde vår guide fånga upp vår hand för att visa oss in i grottan till detta lilla gömställe. Herregud vilket ställe, vi slutar aldrig fascineras av den här miljön, det är så himla vackert så man bara smälter. Väl uppe på båten igen såg vi till vår stora glädje att japanen inte var där, vilket betydde att han faktiskt hade vågat sig ner i vattnet igen och mycket riktigt kom han plaskande lite senare, med både flytväst och guiden som livboj bredvid. Nästa ställe som vi la till båten vid var också helt fantastiskt och äntligen fick vi se lite djup. Vi var vid Secret Beach och för att komma in där var det som en hög grottöppning, så man kunde simma in vanligt om man hade modet till sig med alla vågor som slog in och sög tillbaka en, men Lizzan och jag ville utforska djupet lite så vi dök ner i grottöppningen. Vi var där inne ett tag och tog lite bilder innan vi simmade ut igen, dock hann Lizzan slå i huvudet i grottan på grund av trycket från vågorna utifrån, men hon överlevde så vi simmade ut igen. Väl därute började det sticka på kroppen igen, precis som det gjorde när vi simmade in. Nu såg vi äntligen vad det var, det var inte några småfiskar som vi trodde dagen innan, utan det var minismå maneter. De var så otroligt små men fortfarande så klara i färgen så det gick inte att missa det röda i dem, vi fick manterna lite här och där men värst var nog på läppen, jäklar vad det sved. Lizzan fick såklart lite permanenta skador som nog kommer lämna lite ärr, jag klarade mig som vanligt från de framtida ärren eller synliga bitmärken. 

 

 

Nästa ställe vi la till vid var själva lunchplatsen, det var en enklare sandstrand och även idag bar besättningen i land olika maträtter, såsom grillad färsk fisk, frukt och idag fick vi även krabba. Vi fick även uppleva vad vi skulle kalla ohyfsat i Sverige, ganska intressant att se hur människor fungerar från olika kulturer. Vi uppför ju oss ganska svenskt och tar inte först och tar ganska lite av allt för att det skulle räcka till alla. Sedan hade vi resten av  vårt gäng, hjälp vilka gamar, det blev så himla ohyfsat och vi såg även att besättningen reagerade på det. Det stod över buffébordet och plockade nytt innan de ens hade tuggat klart det som de precis stoppade in i munnen. Det kanske inte låter så oförskämt, men till slut stod till och med en med händerna i risskålen och tog upp det sista med händerna samtidigt som personen började att rensa tallrik efter tallrik, pinsamt var det!

Innan lunchen snorklade vi lite och även där var det ett fantastiskt djup så man nästan blir höjdrätt fast tvärtom, haha. Fjärde ställe vi stannade på var mer en sevärdhet och nog blev det en sevärdhet alltid. Det var en kille som skulle klättra upp på ett taggigt berg över stranden, han börjar och kommer säkert 2 meter upp och vi går strax framför för vi är på väg till båten. Plötsligt hör vi bara en sjuk duns och i ögonvrån ser vi hur killen ligger där i vattenkanten med en stor stenbuling vid sidan. Berget gick av, sådan sjuk tur att han inte fick stenen över sig, för vi snackar inte grus här utan det var en stor stenbumling. Han skadade fingrarna och armen lite, men han verkade ändå helt okej som tur var. Innan den här incidenten när vi väl var på land fick vi klättra upp i ett annat taggigt berg på en slags stentrappa och ta kort där uppe. Vi var även och besökte någon slags övergiven kyrka och något hus därtill som hade fyra våningar. Huset var sjukt skräckinjagande, det hade passat perfekt till en skräckfilmsinspelning med alla sprängda väggar, trasiga tak och gamla rostiga toaletter. Väl tillbaka på båten, när vi även hade fått med oss fransmannen som troligvis hade spytt och den andra killen som ramlat ner med stenen, så åkte vi mot sista destinationen som var Helicopter Island. Ön ser ut som en helikopter på långt håll och tro det eller ej, men det är därifrån namnet kommer, hehe. Vi stannade till på en fantastisk strand där, vi snorklade bland korallrevet, men sedan ville vi bara gå upp och sitta och njuta av utsikten, vattnet och stranden. 

 

Väl tillbaka i hamnen fick vi hoppa i i vattnet igen med packning och flipflopsen och ta oss upp till stranden. Vi tackade för oss och gick upp till hotellet som låg runt hörnet. Vi gick upp till rummet och duschade och kollade på lite bilder innan vi gick till Art Café igen, där möttes vi av samma servitris som kände igen oss, vi skrattade lite och fäste sedan blicken i menyn som jag numera kan utantill. Eftersom jag hade ätit pizza två dagar i rad kändes det som om det var dags för att testa lite nytt, det resulterade dock i vårt älskade vitlöksbröd, däremot tog vi båda pasta carbonara som var nytt för oss båda. Det var riktigt gott även denna gång och vi lär ju komma tillbaka i morgon. Efter middagen gick vi på stan för att titta efter en dry bag, alltså det finns så sjukt mycket snygga färger men självklart inte i rätt storlek och färg som vi vill ha. Vi gick till en annan del av staden och fortsatte vår jakt, men jakten slutade i att vi hittade vår älskade Magnus White Almond, alltså himmel det måste ju vara den godaste glassen som existerar. Tillbaka på hotellet beställde vi även transfern tillbaka till Puerto Princesa (dödstrippen på sex timmar) eftersom vi åker i övermorgon. Vi fick även med oss receptionisten för att spraya lite mer kackerlacksspray här inne. Hon hade en helt annan teknik så det låg som ett täcke av gift här inne ett tag, men kanske lika bra att andas in lite av det så inte insekterna kryper ner i  halsen. Nu har vi suttit och svurit åt vårt dåliga internet ett tag, det är sjukt hopplöst att försöka ladda upp bilder när det är såhär segt, men vi ger oss inte. För övrigt så gungar hela omgivningen hela tiden, dumt att sitta här nere på sängkanten för det känns som om jag ska ramla ner i bland, skönt att vi inte ska åka båt imorgon igen för det börjar bli ganska tröttsamt med gunget. Däremot ska vi göra en superkul grej i morgon som ni får se om mer när vi bloggar om det. Uuh vilken cliffhanger, den får helt enkelt avsluta denna dag. 

 

 

PUSS OCH KRAM 
/L&L