Liza & Lisette

På morgonen fick vi våra efterlängtade äggmackor, alltså de är så goda! Det är det första jag ska äta när jag kommer hem till Sverige, en äggmacka! Efter frukosten gick vi upp till rummet igen eftersom det var ganska mulet väder. Jag satt och bloggade medan Lizzan klippte ihop filmen från snorklingen. Vid lunchtid bestämde vi oss för att faktiskt äta lunch och gick därför ner till ett ställe på stranden som vi käkat på innan. Upplevelserna där ifrån var att det tog lång tid och att de inte hade den bästa servicen, men någon dag innan hade vi sett deras frensh fries så vi var bara tvugna att gå dit. Vi satt oss ner och kollade igenom menyn och insåg att man faktiskt kunde beställa "Vida hamburger 100 % beef with fries". Pommes och hamburgare, taget! Dock tittade vi frågande på varandra och undrade vad "Vida" kunde stå för, det skulle vi snart få veta...Bara några bord bakom såg vi även två svenska tjejer som vi hade sett innan, jag återkommer till dem snart. Bara ca 10 minuter efter att vi hade beställt kom maten in och vi sa till varandra "Jaha oj,  vad snabbt det gick, vilken lustig hamburgare, haha ja det kanske är deras sätt att göra hambugare". Lisette första kommentar var: "Alltså det ser ut som en schnitzel...". Lisette har ju upplevet schnitzelsmaken förut, däremot har jag aldrig smakat det på grund av synen av en skolamtsalsschnitzel i tidig ålder.

 

 

Det vi fick in på tallriken var gurka, tomat, sallad, pommes och sen två friterade föremål och det såg riktigt gott ut! Vi smakade på det friterade och såg att köttet var vitt, alltså inte 100 % beef. Dock var det så gott så vi fortsatte att äta, däremot med en svag känsla om att det inte var vår mat vi satt och tuggade på. Efter en stund registrerade Lisette svenskarna bakom oss som får in två hamburgetallrikar som tjejerna snabbt nekade och hamburgarna fick komma tillbaka till köket...och plötsligt insåg vi att vi åt DERAS mat, vilket dem också insåg och de såg nu ännu bittrare ut än innan. Det blev en jäkla fart på personalen, servitrisen gick och slog sig i pannan, killen som stod och gjorde rent grillen fick snabbt hoppa in som kock och ja haha vilken kalabalik och där satt vi och käkade en god schnitzel. Stackars tjejerna hade ju varit där innan oss och säkert väntat länge eftersom det tog så lång tid på det där stället och sedan ser de att vi får mat före dem. När väl tjejerna får sin mat inser vi att de får likadan mat som vi precis hade ätit upp. Jag är glad att jag satt med ryggen mot och fick höra allt i från Lizzan istället. Dessa svenska tjejer var inte vilka tjejer som helst heller, det var nämligen de som har fått en överdos av kombinationen "Liza & Lisette tillsammans". Vi vet ju själv att vår gemensamma existens kan vara ganska krävande och den hade dem upplevt ändå från Manila airport, på flyget och sedani Tagbilaran Airport, stackars tjejer alltså...

Vi satt och funderade på hur den virriga och smått nervösa servitrisen skulle hantera situtionen nu när vi skulle be och notan, eftersom schnitzeln troligtvis skulle vara dyrare än en enkel hamburgetallrik. Notan vi fick in var dubbelt så stor än vad den hade varit om vi hade betalat för den mat vi egentligen skulle fått. Vi tog upp diskussionen med henne, vilket var samma tjej som både hade tagit vår beställning OCH gett oss fel mat. Lizzan påpekade att det faktiskt var hennes fel att vi fått fel mat och att vi borde få betala för det vi ville ha men hon påstod att vi faktiskt hade ätit upp allt. Jag försökte spela lite dum och sa att jag trodde det var någon slags variant av filippinsk hamburgare  vilket jag också trodde när vi fick in maten med tanke på mina bristande schnitzelerfarenhtet och vi visste ju fortfarande inte vad ordet "Vida" stod för, lite senare såg Lisette dock på restaurangens skylt att det var själva namnet på stället, "VIDA Restaurant"...Hon vägrade dock att ge oss rätt pris med vi krävde lite rabatt vilket hon gick med på, det här blev även det första ställe som vi besökte som vi inte har dricksat på. Ja herregud, vilken cirkus, vi kunde inte annat än skratta när vi smet där ifrån med svenskarnas blickar i ryggen.

Väl hemma igen satte sig Lizzan med filmen för att få den klart, samtidigt som vi försökte få lite kontakt med svensk TV genom att kolla på Bonde söker fru, vi hann till min stora lycka se introt men därefter svek internet och jag fick roa mig med min svenska bok som jag lånat i receptionen. Vi gick även lite senare ut för att köpa "middag" och jag tänker inte berätta vad den bestod av...Vi har under tiden på Alona Beach insett att vi behöver lite semster från semestern, det enda vi gör är att flänga runt, så dessa dagar har vi bara tagit det lugnt och gjort saker som man annars sitte rmed hemma, som exempelvis en bok eller sitta med datorn.

 

 

PUSS OCH KRAM
/L&L