Zipline
I natt utmanade vi AC:n med tjocktröja, träningsbyxor och strumpor och vaknade lite piggare än igår. Som vanligt serverades äggmackorna ute på altanen med utsikt över havet och idag även en regnbåge. Vi gick upp och packade våra väskor för dagen och gick sedan ner till receptionen som skulle fixa en tricycle åt oss eftersom vi skulle ta oss till ZIPLINEN! Vi knödde in oss i en liten blåtburk till tricycle och mannen körde oss i ca 20 minuter innan vi var framme. Det är ju ett under att inte någon på gatan blev påkörd och att den där fantastiska plåtburken tog oss upp till toppen, ibland kändes det som om vi skulle börja åka baklänges istället. Vi betalade "taxin" och skulle precis börja gå när han som körde menade att han skulle följa oss dit, trevligt tänkte vi, men herregud. Alltså den vägen upp var inte att leka med och inte nog med den branta vägen upp så hade vår chaufför ett fantastiskt tempo i värmen. Till vår förtjusning tappade även han tempot när vi närmade oss toppen och vi hade äntligen en chans att hänga med lite bättre. Jag visste att jag har sämsta flåset, men det där var ju ett skämt, hjärtat låg ju uppe i gommen när vi väl kom upp. Utikten var fantastisk men killarna där uppe var lite morgontrötta tror vi, de har nog inga öppetider utan öppnar när väl första personen kommer, så de började hänga upp all utrustningen och koppla ihop allt när kom, vilket tog ett tag men efter en stund så börjde de koppla på oss lite remmar.
De fanns två linbanor ner så vi ville åka bredvid varandra, men de ville först att vi skulle åka efter varadra eftersom en kille behövde åka ner och ta emot oss en efter en, men efter lite insisterande från oss att vi måste åka bredvid varandra så kallade de upp en annan kille så vi kunde åka ner samtidigt och tas emot. Som vanligt var de riktigt trevliga och gulliga och det skulle även tas kort med oss innan vi åkte iväg. Vi fick lite instruktioner hur vi skulle åka och min första fråga var ju självklart hur stoppet såg ut. Vi hade även läst innan att flera personer har fastnat på mitten så att de får åka ut på den parallela banan och hämta en, som tur var klarade vi oss från det. Själva åkturen var SÅ JÄVLA ROLIG, när vi hade landat ville vi bara åka igen. Själva linbanan var 750 meter lång och vi åkte 80 meter över havet och landade på ön på andra sidan. Alla som åker till El Nido måste testa den, så himla värt pengarna, det kostade endast 100 kr var. Lizzan har även klippt ihop en film om äventyret som ni kan se i inlägget över detta.
Efter trippen kopplade de loss oss och visade var vi skulle gå ner, då var vi glada att vi inte hade med oss våra mammor (haha förlåt mamma) eftersom det var en evighetstrappa som var gjord av bambu och ihopdragen med snören och den var varken stabil eller symetrisk mellan stegen. Väl nere var vi fortfarande helt lyriska efter ziplinen. Eftersom vattnet hade dragit undan kunde vi gå på en sandgång över till den ön som vi åkte ifrån. Tanken var att vi skulle ligga på den stranden hela dagen, men det blåste så mycket så vi bestämde oss för att åka tillbaka. Vi kände att vi kunde bjuda på 150 pesos för en tricycle, ca 30 svenska kronor, vilket gjorde killen superglad och det kändes som om han körde runt halva stan för att tuta på sina kompisar och visa att han körde två unga bleka tjejer, varpå alla kompisar bara storlog. Väl framme på hotellet igen satte vi oss på altanen en stund och tog det lugnt och sedan gick vi upp på rummet för att kolla bilderna och videon från idag. Tanken var att vi skulle gå och äta lunch, men det blev en tidig middag runt klockan fem i stället och vi avlutade på vårt favortiställe med vår favoritpizza. Nu kände nästan alla i personalen igen oss och de bara skrattade och log när de såg oss. Vi satt kvar en lång stund och tog även en promenad efteråt eftersom vi hade kommit in på ett stort samtalsämne som berörde oss båda, eftersom vi inte hann prata klart så tog vi även en vända på stranden också och hade vågorna upp till knäna eftersom vattnet slog in så långt upp. När vi var tillbaka på hotellet bad vi om mer insektsspray så vår favoritkille följde med upp igen för att spraya alla kanter och hörn. Vi har även tagit ut allt ur packpåsarna och skakat det för att sedan packa ner allt igen, så nu är väskorna garanterat insektsfria. I morgon kommer vi få med oss en liten frukostpåse, sedan går tricyclen till terminalen klockan 06.30 och mördrömstransfern går klockan 07.00. Denna gång ska Lizzan och jag vara först på så vi får något slags benutrymme, vi får muta chauffören med lite godis eller något.
PUSS OCH KRAM
/L&L
Jag kan ju bara prata för den här mamman, och hon hade nog inte kastat sig ut så där...
Men det ser helhäftigt ut!