I gårnatt och idag har nog varit Lizas värsta dag i hennes liv - det är i alla fall så hon förklarar det. Det har även varit en sjukt jobbig natt och dag för mig också, men har ändå hålt modet uppe då jag inser att jag måste ta hand om Liza som aldrig tidigare har mått såhär. Igår kväll käkade vi en jätte god rätt i Chinatown och vi tyckte inte alls att det verkade vara något fel på den maten - dock tror jag vi båda hade fel. Inatt vaknade Liza först av att hon sprang på toaletten och spydde och mådde riktigt jäkla illa, jag vaknade upp och själklart började jag också att må dåligt. Vi båda turades om om toaletten och sydde i etapper tills vi var så slutkörda i hela kroppen att vi tog varsin resorb (drack några klunkar i alla fall) och försökte att sova. Liza fick några riktigt bra timmar sömn medan jag kanske sov runt 2-3 timmar hela den natten. När vi vaknade kände vi oss ändå mycket bättre och bestämde oss för att fortsätta som planerna var planerade genom att ta oss till flygplatsen klockan 07.30 för att ta flyget vidare till Langkawi.
Väl på flygplatsen började båda må sämre igen. Jag nästan springer iväg på toaletten för att göra nummer två då min mage krampade medan Liza sitter kvar vid packningen och försöker att sippa på lite vatten. Mitt wifi dör inne på toaletten då det inte finns någon täckning där inne, dock blev det ett snabbt toalettbesök då det var falskt alarm men jag mådde inte alls bra så var tillbaka till Liza då jag får hennes meddelande på facebook "kom tillbaka". Då springer jag runt hörnet och ser henne helt förvirrad och borta. Jag frågade hur hon mådde och hon ba kramade om min hand och sa "jag ser inget! jag ser bara dina ögon och sen massa gult runt omkring". Jag insåg rätt fort att hon skulle svimma då hennes pupiller var så stora att man knappt såg hennes iris och hon var likblek i ansiktet och lite lätt blå om läpparna. Så tog ner henne så hon satt sig på golvet för att inte ramla från stolen och så la hon ner sin panna i mitt knä. Hon låg där kankse 30 sekunder och sen tittade hon upp på mig igen. Hon hade fått tillbaka färgen i ansiktet och hennes ögon såg åter igen normala ut, tack gud för de! Jag fick henne att dricka vatten, packa upp resväskan för att gräva efter alvedon och fick i henne en sådan och sedan gick jag och köpte salta potatischips för att hon skulle få i sig lite salter och även något att tugga på så magen hade något att jobba med. Det var en jobbig stund för liza och hon har aldrig tidigare i sitt liv spytt i ett sammanhang där hon inte har druckit alkohol och inte heller har hon tupptat av (svimmat) någon gång tidigare så det var en jobbig dag för lilla tjejen. Jag har försökt att hålla mitt mod på topp även fast jag inte heller har mått prima, men har ändå mått bättre än Liza så har sett till så att hon fått de hon behöver för att försöka bli bättre.
När vi landade i Langkawi kände båda sig mycket bättre. Vi landade på en solig ö som bjöd på en toppenupplevelse från start. Vi checkade in på ett förbokat hostel som vi redan sen tidigare bara har hört positivt om och JA, exakt den upplevelsen fick vi också! Ena ägaren Richard var den som tog mot oss när vi kom till Dormitorio Hostel i Langkawi, en riktigt trevlig kille som ville hjälpa oss att hitta på ön redan från start. Gav oss massa bra tips om restauranger, dagsturer, aktiviteter och vad vi absolut inte får missa på ön. När vi checkat in och kommit till rätta i våra "kojor" (sovalkover) så kändes allt riktigt bra. Både jag och Liza mådde mycket bättre och det kändes som om allt skulle bli bra. Vi köpte vatten och kom ner till stranden för att sola och bada lite och sedan deckade vi några timmar. Det var riktigt skönt att få lite sol på våra bleka kroppar. Vi tog en snabbdusch och sedan träffade vi resterande människor som vi bor tillsammans med (alla andra sex). Vi gick ut och åt med 3 stycken av dem och försökte få i oss något för att magarna skulle må bättre. Jag fick nästan i mig hela pizzan och en cola, då vi enbart hade ätit potatischipsen sedan tidigare på hela dagen och Liza fick i alla fall i sig några bitar så att hon hade något i magen.
Väl tillbaka på hostelet (drygt 1 timme sedan) har jag försökt att tvinga i Liza vatten. Jag gav henne ett mål som hon var tvungen att klara av innan hon fick sova, sedan även en resorb och alvedon. Hoppas på att hon får sova hela natten och återhämtar sig till imorgon och att vi båda är fit for fight när vi vaknar imorgonbitti. Jag har inte sovit bra alls nästan någon natt i KL, men känner mig ändå inte trött - Ja det är något fel på mig och kroppen känns mycket bättre även fast jag mår lite illa och har ont i lederna som när man har influensa. Imorgon är planerna att hyra en moppe för att ta oss runt ön, men vi väntar med att bestämma något förrän vi vet exakt hur Liza mår imorgonbitti efter frukosten.
Jag ville bara informera er med text om hur vi har det för närvarande, dock funkar internet inte så bra just nu då alla är tillbaka på hostelet och det blir trögt ju fler som använder det - vilket resulterar i att det blir svårt att ladda upp bilder så jag gör det så fort jag kan imorgon!
Oj oj oj - stackars er!!!😱😱😱 Tur ni har varandra och fint av dig Lizzan att ta hand om Liza så omsorgsfullt.❤️🙏🏼 Skönt ni är på plats nu i alla fall och himla tur att stället känns så bra.🏠😊👍 Fortsätt att krya på er så gott ni kan och ta hand om er båda två på bästa sätt. Massa krya-på-kramar till er båda!👉❤️❤️👈