Blue Mountains
Hej igen!
Nu ska jag återigen försöka komma ihåg vad vi gjorde eftersom detta som ska skrivas inträffade (haha inträffade...hittar inte rätt ord) för typ en månad sedan, för idag är det nämligen första april (Lizzan har försökt lura mig men ICKE, haha så jäkla stolt över mig själv att jag inte gick på det dock så var det ett bra försök eftersom hon körde på morgonen då jag är som mest försvarslös i sinnet).
Nu ska jag i alla fall försöka berätta om vårt sista dygn i Sydney. Vi hade bokat in Blue Mountain-trippen som vår sista aktivitet, jag vet HOW EXCITING?! Vi gick upp riktigt tidig för vi skulle mötas utanför ett annat hostel, så vi smög upp och försökte hitta frukost på vägen vilket resulterade i olika besök i några småshoper som liknar 7-Eleven, vi hittade ingen frukost så tror det blev en energidryck och varsitt morotsbröd. Väl framme vid det andra hostelet dök det upp lite olika bussar så varje gång frågade vi om vi skulle med men icke, vi stod och snicksnacka lite med några backpackers som också skulle med och plötsligt glider vår buss in till kanten och ut kommer en heltokig kille, haha han gjorde vår dag för han var så himla knasig. Han försökte få ihop alla innan vi skulle åka till nästa ställe hostel och plocka upp fler och han såg på hans lista att det bara var japaner och skrattade åt det eftersom de är lite speciella på alla dessa tourer. Väl på nästa hostel hittade han ett gäng japaner men en saknades "sorry guys we have to wait it could be someones future wife or husband". När alla var på bussen åkte vi cirka 40 minuter till ett litet zoo, eller mer ett sanctuary för att kolla på kängurus och koalor, inte jättespännande längre eftersom vi har sett det så många gånger nu men japanerna var överallt haha! Vi tog bild med koalan och letade stämplar där inne, det var visserligen en barnaktivitet men kul ändå.
Nu ska jag i alla fall försöka berätta om vårt sista dygn i Sydney. Vi hade bokat in Blue Mountain-trippen som vår sista aktivitet, jag vet HOW EXCITING?! Vi gick upp riktigt tidig för vi skulle mötas utanför ett annat hostel, så vi smög upp och försökte hitta frukost på vägen vilket resulterade i olika besök i några småshoper som liknar 7-Eleven, vi hittade ingen frukost så tror det blev en energidryck och varsitt morotsbröd. Väl framme vid det andra hostelet dök det upp lite olika bussar så varje gång frågade vi om vi skulle med men icke, vi stod och snicksnacka lite med några backpackers som också skulle med och plötsligt glider vår buss in till kanten och ut kommer en heltokig kille, haha han gjorde vår dag för han var så himla knasig. Han försökte få ihop alla innan vi skulle åka till nästa ställe hostel och plocka upp fler och han såg på hans lista att det bara var japaner och skrattade åt det eftersom de är lite speciella på alla dessa tourer. Väl på nästa hostel hittade han ett gäng japaner men en saknades "sorry guys we have to wait it could be someones future wife or husband". När alla var på bussen åkte vi cirka 40 minuter till ett litet zoo, eller mer ett sanctuary för att kolla på kängurus och koalor, inte jättespännande längre eftersom vi har sett det så många gånger nu men japanerna var överallt haha! Vi tog bild med koalan och letade stämplar där inne, det var visserligen en barnaktivitet men kul ändå.
När alla var på bussen började vi åka upp på Blue Mountains, när vi bokade turen trodde vi att vi skulle behöva gå upp och vi var inte jättetaggade på det, men nu fick vi åka bil. Vi stannade på en del av berget för att kolla på utsiktet, men istället blev det att hålla utkik efter de försvunna japanerna, de hade tydligen gått efter en annan grupp så det blev så himla snurrigt, men den knasiga guiden bara skrattade "if anyone see three japanese girls let us know, it could be someones future wife". Vi hittade dem inte så vi gick ner en halvtimme i berget för att komma till en slags look out, riktigt häftigt och på vägen tillbaka hittade vi de japanska tjejerna plus en annan kille i blå tröja som vi tydligen hade tappat. När vi äntligen hade fått i hop hela gruppen hoppade vi in i bussen för att åka och äta lunch, så guiden hämtade mackor på ett café som vi satt och åt på en större gräsrefug medan bilarna körde förbi, helflummigt. Vi hann även titta lite i affärerna och köpte varsina armband.
När alla hade ätit samlades vi återigen för att ta bussen till ett nytt ställe innan det var dags att göra den långa vandringen, ärligt talat så var den bara 40 minuter ner men som tur var kunde man välja att åka tåg upp, haha så himla roligt! Innan tåget hann vi dock övertala vår guide att vi skulle gå ut till kanten på ett vattenfall, han fick egentlingen inte ta med oss dit - peer pressure! Guiden stod och höll för ögonen medan japanerna halkande runt vid klippkanten (haha okej riktigt så illa var det inte, men man måste ju få överdriva lite). Han sa dock att vi var den sista gruppen som han tog med till den där platsen. Vi gick vidare för att ta oss till den här hissen, eller tåget, vettefan vad det var. Tror det var något slags transportmedel som de använde förr i tiden när de hackade loss kol (hahaha säger man så? Hacka kol, gräva kol, pilla fram kol?) för att sedan skicka upp det med tåget. Japanerna var livrädda eftersom det gick ganska fort plus att det var rätt skum lutning där man satt eftersom man nästan höll på att trilla ner, vet inte hur många graders lutning det var, men det var några roliga sekunder i mitt liv.
När tåget stannade hamnade vi i souvenirshoppen där Lizzan gick på jakt efter dricka och jag fastnade vid popcornmaskinen och köpte mig popcorn som jag bjöd runt på, de tog aldrig slut, typ världens bästa popcorn. När vi satt och väntade på alla så ville japanerna ta lite bilder med oss sedan hoppade vi in och tog oss tillbaka till Sydney och jag tror att nästan hela bussen sov, eller ja personerna på bussen. Vi fick även guiden att skjutsa oss direkt till vårt hostel så vi slapp gå från det andra och väl framme duschade vi och fixade oss för att vi skulle gå ut och träffa två kompisar, Andy och Brennan.
Brennan hade valt restaurang och det var någon italiensk så det blev pasta och pizza. Jag och Lizzan är ju rätt pratglada så vi pratatde på som vanligt och körde nästan över dem med allt babbel, stackarna. Det var så himla mysigt att träffa dem och vi hinner säkert se dem igen innan vi åker hem. Vi kramades hejdå sen traskade vi tillbaka till vårt hostel för att börja packa.
Eftersom vi hade levt i bilen i sex veckor hade vi utökat vår packning med flera påsar, eller ganska många så vi drog ut allt i hallen och började sortera och bokstavligt talat trycka ner allt i väskorna. Jag förstår inte, vi har liksom skickat hem 8 kg med kläder till Sverige och det är fortfarande ont om plats och vi har faktiskt inte köpt såååå mycket nytt. Jag tror att vi gick och la oss när vi var klara med packningen eftersom vi skulle upp tidigt som vanligt, vi hade bokat shuttle bus dagen innan så den hämtade oss runt 07 tror jag.
Vi sov gott och gick och checkade ut på morgonen, busschauffören var lite vrång, men han stannade och köpte en kaffe så det kanske var det som saknades. Plötsligt var vi på flygplatsen och vi har ju varit på Sydney Airport innan så vi gick och köpte en likadan toast igen med äpplejucie, alltså äppeljucie är så himla underskattat måste börja köpa det när jag är hemma i Sverige igen. Vi hade ju massor utav tid som vanligt...så vi gick runt och letade efter en present som vi kunde köpte till henne som vi skulle bo hos, men eftersom vi inte visste om hon var allergisk eller nykter alkoholist så skippade vi det. Flygplatsen hade även bestämt sig för att det var kul att möblera om med flygplanen så jag tror vi bytte gate två gånger, tredje och sista gången hamnade vi i en gate som hade massagestolar, en dollar för 10 minuter, dock så var min stol lite tjurig för den la av efter sex minuter. Flygresan tog bara 1,5 timme tror jag men eftersom vi åkte bakåt i tiden så tog den bara en halvtimme ;) Mer om äventyrer som väntade kan du läsa om i Lizzans nästa inlägg som lär bli rätt så låååångt!
PUSS OCH KRAM
/L&L
/L&L