Liza & Lisette - Fraser Island

Fraser Island

2016-02-21, 06:48

Hej igen!

Vi lämnade Australia Zoo på eftermiddagen och åkte tillbaka till vårt lilla tält i Noosa. Dagen efter hängde vi på donken med vårt favorit-wifi och bloggade och sökte jobb innan det var dags att åka tll Nomads Hostel för mötet gällande Fraser. Det var en informationsträff där vi fick veta lite gällande trippen sedan fick vi se världens knäppaste video som de säkert spelade in på 90-talet om hur vi ska hantera jeeparna. Tanken var att vi skulle åka tillbaka till Mcdonald's efteråt och söka mer jobb men klockan blev så mycket så vi åkte tillbaka till campingen och lagade våra fantastiska nudlar och parkerade bilen med lamporna på vid köket för att kunna se något när vi packade våra väskor inför Fraser Island. Vi packade ihop varsin ryggsäck och tog bara med det nödvändigaste så smink och sånt fick stanna "hemma". Lizzan valde att sova i bilen och jag slumrade i tältet, vi gick upp 04.30 och började packa ner tältet när det var dömörkt och tältet var halvfuktigt så det blir till att lufta det sen. Jag fick i mig lite yoghurt sen skrev vi en lapp till personalen, när vi ändå lämnade sladden vi smörat till oss, att vi lämnade vår mat i kylen och hoppades att det skulle vara okej. Vi åkte till Nomads Hostel i stan och parkerade bilen där, tog våra ryggsäckar och samlades på altanen innan det var dags att hoppa in i bussen, dock var det några stackare som fick tränga ihop sig längst bak i en jeep.

Bussesan tog cirka 2 timmar och då stannade vi på en bensinstation också så alla fick kissa och köpa glass. När vi väl kom fram till verkstaden/garaget där alla jeepar stod så fick vi möta vår guide Paul som visade sig vara helskön. Vi skrev åter på dessa medveten-om-din-död-papper och betalade för försäkringen (10 dollar, hahah undra hur mycket den täckte...). Paul hade en liten genomgång med oss innan vi fick hoppa in i bilarna, totalt var vi 44 personer på 4 bilar. Vi samlade ihop en grupp med bara tjejer som visade sig bli den bästa bilen, det var vi, en ensam tysk liten tjej som råkade tappa bort sin pojkvän i bil-indelningen (hon bytte sedan bil), tre söta tyska tjejer och slutligen våra två favoriter Beth och Laura (två helsköna brittiska tjejer). Vi hade tur nog att få Beth i vår grupp när vi skulle inspektera bilen innan vi signade på papprerna, hon hade tydligen jobbat med det, att markera skador på hyrbilar.

Vi gasade iväg till Rainbow beach där vi skulle åka över med färjan, alla bekantade sig med varandra i bilen och vi märkte på en gång att det skulle bli en bra resa. Lizzan utnämnde sig som resans fotograf och jag utnämnde mig som resans DJ. Vi kom inte med första båten så vi väntade någon halvtimme innan vi kunde köra på. Väl på Fraser Island åkte vi direkt till resorten (hahah ja det är sant, de valde att kalla det för resort, men egentligen var det ett gammalt hostel med fyllecellsmadrasser i sängarna). På "resorten" blev det lunch, vi fick plocka ihop en egen macka och varje dag fick några i gruppen hjälpa till med maten. När vi väl var klara var det min tur att köra, så vi hoppade in i bilarna igen och åkte in mot skogen. Där var det upp och ner och hit och dit och alla i bilen for runt i alla gupp, sjukt roligt! Vi skulle till en jättefin strand men på vägen stannade vi vid ett stort gammalt träd där Paul hade lite berättarstund för oss. Väl framme vid stranden blev alla helt chockade över hur otroligt fint det var. Vattnet var genomskinligt och stranden var hur fin som helst. Vi plaskade runt där och solade innan vi bytte förare igen, nu körde Lisette och vi åkte igenom en annan skog och guppade runt överallt. I framsätet flög man inte mycket, men där bak var det som att åka karusell, sjukt roligt, jag måste nog införskaffa mig en jeep sen.

Väl framme på vårt hostel så fick vi veta att vi skulle ha en barbeque, vi började direkt att drömma om kött och tro det eller ej - det blev kött! Innan vi käkade valde vi dock roomies och självklart så parade vi ihop oss med våra sköna britter Laura och Beth. Rummen såg som vanligt ut som fängelsehålor och vår badrumsdörr hängde på sniskan så det var ingen idé att försöka stänga den. Vi förfestade lite i rummet innan det var dags för middagen, vi fick bekanta oss med gravy som alla britter tydligen älskar, så det blev kött, gravy, potatis och mormors grönskaker till middag, så jäkla gott. Det var första gången vi åt en riktig köttbit sedan vi lämnade Sverige. Hemma hade nog både jag och Lizzan slängt köttbiten för den var seg som en skosula och en aning torr, men eftersom vi inte sett kött på länge så var det hur gott som helst! Återigen, vi kommer uppskatta allt där hemma så sjukt mycket när vi väl är i Sverige igen. På kvällen festade vi till det och självklart hade vi rabatt i baren vilken Beth utnyttjade till fullo, haha! Dock så sa tanten inom mig och Lizzan att vi borde gå och lägga oss tidigt så jag tror vi gick och la oss runt 23. Däremot blev det en spännande natt då Beth tydligen ramlade ut ur sängen från överslafen, hon landade med en duns innan hon sprang ut genom dörren och lämande den vidöppen, det är väl ungefär det jag kommer ihåg, men Laura och Lisette fick även bevittna när Beth försökte trä på Lauras klänning åt fel hål så den tyvärr gick sönder. Det bästa är att Beth inte minns någonting av det...

På morgonen klev Lizzan och jag upp, pigga och glada klockan 7 och 7.15 kom Paul och knackade på alla dörrar och försökte få upp alla till frukosten. Vi tog några rostmackor och lite flingor som såg ut som hundmat, medan Beth och Laura fortsatte att sova. Paul var strikt med tiderna märkte vi under resan så 8.45 stod vi redo vid bilen, då var det en tysk tjej som körde. Vi åkte en stund på stranden innan det var dags att klättra upp på en litet berg bland buskar och träd. Där hade vi en liten sagostund med Paul igen innan vi gick ut mot kanten för att ta bilder. Det var så himla varmt så alla höll väl på att dö innan vi kom in till bilarna igen, när vi körde vidare åkte vi till lunchstället där några fixade alla tillbehör till wraps som vi kunde slänga ihop själva sen. Det har alltid funnits röklök till alla mack- och wrapsrätter, till min och Lisettes stora lycka. Efter maten åkte vi till Champagne Pools, hur fint som helst, där höll även den svenske Oskar på att drunka så Paul fick hoppa i och hämta honom i strömmarna...

När alla hade ätit upp och kissat åkte vi vidare, här stannade vi vid ett skeppsbrott, hur häftigt som helst, det var inte mycket man såg av skeppet eftersom det även låg 30 meter under sanden. Efter den lilla kulturella informationen körde vi en bit på stranden till "flygplatsen". De har nämligen små plan som lyfter och landar där ifrån och tar med turisterna på en tur runt ön. I bilarna hade vi varsin walkie-talkie så en pilot tog Pauls walkie-talike för att berätta liten om turen och om kostnaden. Lizzan och ett gäng grabbar var sugna så de hoppade in i planet medan vi körde vidare. Turen var tydligen ashäftig, de fick se ön uppifrån, båtvraken och även se hur ön såg ut lite längre in.

Medan de andra flög så åkte resten av gänget till en creek som var hur mysig som helst. Man fick gå en bit in i skogen på en bro för att ta sig lite längre upp, där berättade Paul att det var ett av världens renaste vatten så vi tog några klunkar innan vi långsamt gled med strömmen ner mot havet igen. Vi åkte några gånger innan gänget från planet kom med och joinade oss. Vi fick även låna en luftmadrass av en kille att flyta på en omgång så man slapp krachlanda med rumpan i en sandhög som dök upp lite här och där. Vi solade och plaskade på det här stället i nästan två timmar innan det var dags för middag igen.

Jag, Lisette, Beth och Laura hade anmält oss för att laga middag och Paul lät en aning tveksam till det när han tackade ja, vi förstod snart varför. Innan middagen hann vi dricka lite och duscha, sedan gick vi upp till köket och Paul. Det visade sig att vi skulle laga mat till en grupp till, vi trodde vi skulle laga mat till 44 pers, men nu blev det istället cirka 70 pers. Paul drog igång och eftersom han gör samma rätter på varje tour så var han stenhård. Vi rörde om allt vi kunde och tillsatte de ingredienserna vi blev tillsagda. Beth och Paul var spagettiansvariga och det var första gången Paul använde spagetti tydligen, innan var det vanlig pasta, detta resulterade i att de råkade bränna spagettin, hahah! Så vi försökte rädda så mycket som det gick, genom att plocka ut de svarta klumparna. Dock så verkade det inte vara många av de 70 personerna som märkte det eftersom köttfärsåsen smakade rätt mycket, eller nej den smakade typ ingenting, men smaken av billigt kött tog över. Efter middagen så samlades alla utanför vårt rum på den stora betongplattan och satt och förfesta liten, även Paul var med, haha störtskön gubbe! Vi hann även spela lite biljard, förlorade dock...Vi gick och la oss hyftsat tidigt den kvällen också.

Det var jättevarmt i rummet så alla hade svårt att sova, så när vi väl gick upp till frukosten vid 7 så var alla dödströtta. Vi vaknade upp till vår sista dag på Fraser Island och vi visste att vi skulle göra en hike vilket skrämde livet ur det flesta eftersom det var så pass varmt. Dock så visade sig hiken "bara" vara 40 minuter upp och 40 minuter ner. Lizzan körde oss dit, det var ganska nära så alla blev lite paffa när vi plötsligt var tvugna att röra på oss, eftersom vi alltid åkt typ en timme när vi ska någonstans. Vi svenskar tog täten och kom först till sjön. Det var uppförsbacke i sand nästan hela vägen så det var rätt skön att hoppa ner i sjön. I sjön såg vi en catfish och massa småfiskar, dessa småfiskar visade sig vara sådana fiskar de har på spa för de attackerade benen så fort man stoppade ner dem. Jag försökte övertala dem att gå på mina trubbiga hälar men fiskarna envisades med att bita på gamla sår och bet...Efter den fantastiska spabehandligen kom en holländaren simmandes med en buske, den busken visade sig att vara en del av ett tea-tree, sådant som oftast finns i ansiktsprodukter, så jag testade att ta lite i ansiktet och på tänderna sedan var det dags att gå tillbaka. Vi tog endast bilder med gopron så de kanske kommer upp lite senare. När vi väl gick tillbaka tog vi sällskap med Laura, för Beth hade vänt i första backen så hon satt i bilen och vänta. På vägen ner skadade vi fötterna ganska många gånger på alla stubbar och stickor som stack upp ur sanden. Nere vid bilarna såg vi vår andra dingo, så himla söt men ack så mager. Alla som åkter till ön blir noga informerade om hur farliga de är och det står varningsskyltar lite här och där, men de vi träffade på var bara söta och lite rädda.

Alla var helt slut så vi åkte tillbaka för att äta lunch en sista gång på hostelet, det blev wraps igen och sedan var det dags att åka till båten. Även om det var skönt att åka vidare så ville nog alla stanna lite längre, Fraser Island är ett helt fantastiskt ställe som jag gärna besöker igen. Det är hur fina stränder som helst och bara upplevelsen att få köra jeep på stranden var helt amazing. Vi hoppade in i bilarna en sista gång och körde cirka 45 minuter innan vi var vid färjan. Halvvägs ville Paul byta förare för att alla skulle få köra en extra gång, men vi hade tur och slapp så Lizzan gasade vidare mot färjan. När vi väl var på fastlandet igen tankade vi bilarna och borstade ut fem ton sand ur bilen. Vi sa hejdå till vår älskade Paul och hoppade på bussen som tog oss tillbaka till Nomads Hostel i Noosa. Alla totaldäckade på bussen för alla var helt utslagna efter denna minnesvärda resa!

PUSS OCH KRAM
/L&L

Australia