Liza & Lisette

Jag vet inte hur många månader vi genomled hos polisen, innan vi äntligen kunde flytta därifrån, men alldeles för många. Som Lizzan skrev i tidigare inlägg fick vi kontakt med David och Emi genom ett jobb vi gjorde hos dem. Några veckor innan vi egentligen skulle flytta in hörde David av sig och frågade om vi ville komma över till deras hus över dagen för att gosa med katten och bada i poolen medan de var på jobbet, så skönt att komma iväg från polisen en hel dag. David kom även hem på eftermiddagen och hängde med oss och då fick vi även varsin rosa nyckel. De bor så nice så vi drömde oss bort hur det skulle bli när vi väl flyttade in efter Ayers Rock.

Dagen efter det åkte vi till Gold Coast över helgen och när vi kom hem till polisen igen var han väldigt arg och obehaglig så vi kände på en gång att vi borde fråga David om vi kunde komma tidigare, vilket vi fick! Jag tror det var dagen där på som vi flyttade ut. Någon dag innan hade polisen tagit in den nya hyresgästen som skulle bo i hans lägenhet medan han skulle jobba utomlands och det var ju bra för då hade han någon att prata med eftersom att vi inte dög. Jag minns inte riktigt men jag tror att vi var lediga den dagen och packade ihop allt i bilen och det var en jäkla massa, sen packade vi bilen, la fram presenter till honom och till den nya hyresgästen och skrev en lapp om att vi var tvungna att dra och att vi fick komma tillbaka en annan gång för att hämta hyran och säga hejdå (tro det eller ej men vi fick faktiskt tillbaka hyran). När vi gasade där ifrån kändes det så jävla skönt, haha, den lyckan! Vi åkte cirka 10 minuter bort till David och Emi och lastade in allt i huset och i vårt nya rum och väntade på att de skulle komma hem. Emi och David är två helt fantastiska människor och vi är så glada att vi kunde spendera sista tiden där och få en riktig aussie experience som han själv kallade det, spontaniteten själv. Innan vi flyttade till David hade Lizzan gjort illa sin fot rejält också, så vi var på akuten en dag för att kolla upp den. Vi körde ju våra 100 dagars träning då så hon fick halta runt i flip flop eftersom foten var så svullen så att den inte skulle få plats i en normal sko, det var också här vi insåg att flip flop är ju typ världens farligaste sko, man fastnar ju i allt!

 

Vi fortsatte att jobba på som vanligt, vi gick upp runt 05 för att träna sen åkte vi till jobbet som oftast bestod av 10 timmars pass och på kvällen var det bara att äta lite pasta för att sen sova och vänta på att klockan skulle bli 05 igen. Minns verkligen hur trötta vi var under den perioden, kan ju ha berott på att vi inte åt så mycket heller, en snabb frulle och sen pasta på kvällen, ingen lunch här inte. Det som gjorde att vi orkade med när vi i princip jobbade 7 dagar i veckan var att vi bodde hos David och Emi, för där kunde man sätta sig i soffan utan att vara orolig för att någon skulle lägga någon snäsig kommentar, man kunde använda porslin utan att det blev ett jäkla liv (host polisen host host). När vi väl hade någon dag eller eftermiddag ledig så försökte vi spendera tid vid poolen men oftast hade vi så mycket punkter på vår lista som vi var tvungna att fixa så det blev inte så mycket rast och vila...Förutom att fixa alla viktiga grejer, typ avsluta bankkortet, telefonen, taxback och liknande hade vi så jäkla mycket annat att fixa. Vi åkte runt i vår bil jämt och ständigt för att fixa små ärenden och kolla upp grejer inför avfärd och det var en jäkla massa. En dag åkte vi även och skänkte jättemycket kläder till ett hem för kvinnor, det blev en full IKEA-kassa plus skor och grejer så det uppskattades verkligen och det klirrade fint på karma-kontot. Ja vad gjorde vi mer, vi hade saker för oss hela tiden. Juste! Davids fru Emi är en känd tv-kock så de hade spelat in alla program från Hot Plate som sändes på channel 9 förra året och vi bara älskade att kolla på det, man kan jämföra det med Mästerkocken men de tävlar i par och med sin restaurang, så om vi hade en ledig kväll satt vi och kollade på det och när vi var klara med det gick vi över på Sex and The City. Emi och hennes kompis vann hela tävlingen och kunde därför öppna en till restaurang för vinstpengarna.

 

En annan dag var vi med David och hans kompis Michael ute och festade, men först var vi på Emis restaurang i West End - Bird's Nest! Alltså det var det godaste vi ätit, herregud! Personalen var supergullig och särskilt mot oss eftersom de hade fått smaka på de svenska bullarna, haha så där cashade vi in en gratis drink ;) Sedan bestämde David att vi skulle beställa något som hette något på japanska som innebar att det kom in små rätter hela tiden, bästa besutet i våra liv. Det kom små kycklingspett, det kom små risbollar, det kom räkor, det kom till och med hjärtartärer och eftersom vi hade sett det på deras tv-show var vi bara tvugna att testa. Även om det tog emot eftersom man hann tänka "jag har en hjärtartär i munnen" så var det fantastiskt gott. Tror det var 12 små rätter totalt och vi bara älskade konceptet och maten, det var den absolut godaste kycklingen jag ätit i hela mitt liv. Eftersom att vi hade sett tv-showen så visste vi nu hur mycket teknik det låg i den japanska matlagningen, alltså herregud. Sen fick vi även efterätt som var någon grå panacotta och någon wasabikräm till den andra rätten, minns inte riktigt, men det var också supergott. Efter maten presenterade vi konceptet "tacosmage" och gick vidare till deras nyöppnade restaurang i The Valley som är mer som en bar. Där tog vi en drink innan vi sen drog vidare till något fancy ställe, men David är ju som en duracellkanin så han springer ju runt och plötsligt var vi på nästa ställe - stans bästa gaybar, ÄNTLIGEN! Alltså jag har alltid velat gå på gaybar, vi hade så jäkla roligt och jag hade kunnat stanna till gryning med alla transor och härliga människor, men jag tror vi kom hem strax före 03.

 

Emi är en helt fantastisk kock och det fick vi verkligen uppleva, alltså så himla gott. Hon lagade massa olika japanska rätter och visade oss massa tekniker som de använder sig av. Andra grejer som hände under tiden hos David var att han hade en gubbe som byggde en altan, så det var alltid ett av dagens samtalsämne och hur han skulle lägga ljusen i terassen. Davids smeknamn är Disco, behöver jag säga något mer? Så till slut bestod både poolen och utedäcket av olika lampor och discoljus. Som Lisette nämnade i tidigare inlägg så betalade vi vår hyra genom att arbeta för dem. Vi organiserade hela huset och grovstädade det, vi organiserade och städade garaget och sorterade alla Emis tusentasl japanska matlagningsböcker och massa annat och sedan höll vi det även städadat hela tiden och plockade undan efter dem. Mitt i allt jobbande skulle vi plöstligt åka till Ayers Rock och mer om det kommer i ett annat inlägg.

 

                  

Dagen efter vill jag helst bara glömma, fokuserade mest på att andas hela dagen och se framåt, usch vilken jäkla dag alltså, men som sagt man är ju inte 18 längre ;) De sista dagarna innan vi skulle lämna Australien hjälpte vi dem att sätta upp julgranen, vi passade även på att tvätta och sen säga hejdå till alla familjer vi kände. Vi hade ju köpte presenter till alla för att visa vår uppskattning eftersom de hjälp oss mycket här borta. Jag la in de få bilder jag hade på huset så ni får se lite hur det såg ut där vi bodde innan vi flyttade in.

 

Var tvungen att bläddra lite i vår almanacka för att få med allt, glömde berätta att vi blev råsjuka båda två och det var så typiskt för vi hade bokat in extra mycket jobb sista tiden för att kunna uppleva Nya Zeeland och Thailand, men vi var tvungna att boka av det mesta eftersom vi inte kunde lämna sängen, så himla irriterande. Nu tror jag dock att jag har kommit till slutet av vår sista tid i Australien, det enda vi sa sista tiden var "alltså jag kan inte fatta att vi lämnar om fyra dagar", "alltså fatta att det bara är tre dagar kvar tills vi lämnar nu". Vi städade vårt rum och fixade det sista, vi hade även köpt en boomerang till dem i Ayers Rock som vi så kreativt målade och gav som julklapp. Plötsligt så var det den 11 november och vi sa hejdå till David, Emi och Leo och tog en Uber till flygplatsen. Vi gillar ju att vara tidiga till flyg som jag skrivit innan, och det var tur denna gång för tydligen så hade bokningsbolaget som vi bokat med lurat oss. Vi flög med Virgin Australia och när vi skulle checka in vårt bagage så stod det att vi inte hade betalat för något bagage även om det stod på bokningsbekräftelsen, så det var själva bokningsbolaget som hade "gjort fel". När vi förklarade läget för flygpersonalen så sa de bara "alltså vi har inte ens att man kan checka in 23 kg", men de var schyssta och lät oss betala en liten summa för att få med vårt bagage, det blir ett klagomail till det där jävla bokningsboalget sen. Väl på flygplatsen passade vi på att käka och använda wifi och sen gå på toa, plötsligt satt vi på planet och snipp snapp slut så var Australien-sagan slut!

 

 

PUSS OCH KRAM!
/L&L