Road trip i Nya Zeeland - Södra ön
Hej igen! Nu sitter vi här i Thailand och ligger återigen efter med bloggandet, men som sagt vi vill så gärna komma ihåg alla småsaker och detaljer som vi varit med om så det är bara att skriva. Här kommer lite om vad vi gjorde på södra ön i Nya Zeeland. Det vi kom fram till var att det var rätt skönt att vara utan telefonen även om det var väldigt opraktiskt när man väl behövde googla fram något. Nåväl vi bodde ju i våran bil utan att duscha och sov i framsätet, så trevlig läsnig ;)
DAG 1 - 12 NOVEMBER
Vi landade i Nya Zeeland 00.55 och nu var vi i en ny tidszon igen, vi gick av på Dunedins flygplats som var superliten och berättade för tanten i tullen att vi inte hade någon frukt eller leriga skor med oss sen kom vi ut till ankomsthallen. Det första som slog oss var att fan vad kallt det var och då var det säkert 10 grader varmre än i Sverige, haha! Vi gick till informationsdisken där vår bilnyckel skulle ligga, sedan gick vi och hämtade upp bilen. Eftersom klockan var mitt i natten skulle vi bara få något i oss och sen hitta vår sovplats. Vi inspekterade bilen sen körde vi in till Dunedin, det tog väl 20 minuter. Eftersom vi hade planerat allt in i minsta detalj, både platser och vid vilken tid vi skulle vara där så hade vi redan bestämt att vi skulle åka till McDonald's i stan för att käka något lite snabbt och sen låna lite wi-fi för att säga att vi landat, dessa oroliga föräldrar ger sig aldrig haha! ;) På donken försökte vi få i oss lite mat, men ingen av oss var direkt sugen, vi fokuserade i stället på att diskutera ett gäng som satt där inne som tydligen hade varit på bröllop, det kändes lite tragisk att de avslutade sin kväll på donken. Plötsligt bar brudgummen ut sin brud och sen drog alla andra också. När vi hade kvällskissat var det dags att åka till Bunning WareHouse, något som fanns i Australien också, så vi hade planerat att sova där. Det var ute i ett industriområde så det var ganska mycket liv med alla lastbilar som åkte in och ut. Klockan var väl närmare halv tre när v i drog för ögonmasken och tog på oss filtarna och vi skulle uppe vid 6. Ingen av oss sov direkt bra den natten, för det första var det sååå jävla kallt och för det andra kom det förbi någon fyllegubbe mitt i natten och gorma som hade gått precis framför bilen och efter det kunde jag inte slappna av.
Vi vaknade upp (om vi inte redan var vakna) vid 6 av att vi var två isbitar och vi bara tittade på varnadra och "fan vad kallt det är", så vi satte i gång bilen för att få upp värmen och plötsligt var vi ute på vägarna. Vi åkte först till ett ställe som hette Larnach Castle, det var ett slingrig väg upp på bergen bland alla får, fåren blev även våra vittnen till vår första Nya Zeeländska utomhuskiss. Väl framme vid slottet möttes vi av två gigantsika stänga grindar - det var stängt och kostade pengar...hahah så typiskt, men vi kollade in skylten och vände om. Efter det åkte vi vidare till Baldwin Street som låg lite utanför Dunedin, det är tydligen världens brantaste gata. Det var riktigt dåligt väder men vi hade humöret på topp ändå och kände att det var dags för oss att bestiga världens brantaste gata, sagt och gjort plötsligt var vi uppe på toppen men herregud vad det sved i halsen, sån jävla dålig kondition hahah!
Vi 8-tiden (ja vi låg exakt rätt till i vårt schema, haha) så åkte vi igenom detta fantastiska landskap mot Moeraki Boulders, något vi hade googlat fram som såg sjukt häftigt ut, men vi kunde inte låta bli att gapskratta när vi kom ner på stranden. Dock så kom vi inte ihåg riktigt vad det var vi skulle se men vi blev inte glatt överraskade i alla fall, men som de effektiva turister vi har blivit så tog vi med oss kameran och tog lite bilder på dessa "stenar". Vi kunde inte låta bli att skratta, "herregud har vi kört en timme för att få se dessa bollar". Enligt vårt schema skulle vi åka därifrån 9.30 mot affären för att köpa mat och jag tror vi kom därifrån lite tidigare än planerat haha. Efter ett litet toabesök på affären (älskar offentliga toaletter nu för tiden <3) så tog vi tag i vår fruktade uppgift - handla mat som inte kräver uppvärmning. Direkt tänkte vi mackor, mackor kan man ju äta kallt men kalla pålägg på, perfekt! Vi plockade på oss lite saker och det blev ganska dyrt tyvärr men vad skulle vi göra, vi behövde ju äta och vi hade ju inte tillgång till någon form av el överhuvudtaget. Efter handlingen var det dags att ta tag i den kulturella biten av dagen, Lizzan och jag har ju fått för oss att vi alltid ska se gamla kyrkor och byggnader, det har blivit lite av vår tant-tradition. Vi besökte en kyrka på toppen, eller nej först åt vi fyra små vårrullar var till frukost/lunch. Den här "kyrkan" visade sig vara någon slags pojkskola, så sjukt coolt ut. Efter det glev vi ner till Knox Church, som var en liten liten kyrka mitt i stan. Vi skulle egentligen besöka en till men vi kände oss ganska mätta på kyrkkulturen så vi bestämde oss för att köra vidare till Tunnel Beach som låg 15 minuter bort. Det bästa när man kommer till sånahär turistattraktioner är att det alltid står en liten trevlig skylt i början om hur lång tid det kommer ta att ta sig till själva attraktionen och om jag inte minns fel så skulle det ta 40 minuter och gå. Problemet var bara att det var en lååååång slingrig nedförsbacke för att komma dit och enkelt uträknat så skulle ju det bli en låååång slingrig uppförsbacke på väg tillbaka till bilen. Som de turister vi är så kände vi ändå att vi skulle gå en bit för att få se Tunnel Beach, så vi halvsprang ner, såg det, och halvsprang upp. Det har varit så typiskt oss hela resan "allt för bilden, ja nu har vi varit här och tagit bild på det, nu går vi", vi är helt enkelt numera två effektiva turister.
Efter Tunnel Beach var det dags att åka till Nugget Point Lighthouse som låg 1,5 timme bort. Det var en slingrig väg som vanlgt, det var det i och för sig under hela resan, mindre bra för den som blir lite åksjuk av sånt haha! Jag tror vi har sett en miljon får under den här Nya Zeelandresan och en massa kor och just på den här vägen så fanns det massa kavlar precis bredvid så vi var bara tvungan att stanna och klappa. Vi körde en bit till sen var vi framme vid lighthouset, och så många blickar vi har fått under den här resan för att vi inte är tillräckligt klädda, men ser det ut som om vi har råd att köpa någon jäkla vindjacka eller?! Jag är liksom glad att vi slapp ha flip-flop...Alla vi mötte överallt hade ju alltid sjukaste utrustningen och där kom vi i tjocktröja och ett par slitna gympaskor. Lighthouset var en besvikelse för det var liksom kapat, inte alls som ett riktigt lighthouse, men vi tog i alla fall lite bilder i kylan, sedan gick vi på en jättespännande toalett som var mitt ute på berget och ett rör rakt ner i marken, men vi överlevde det också ;)
Nu var det dags att glida vidare till Eglingtong River, som låg tre timmar bort och båda var aströtta men det var ju bara att köra eftersom vi behövde hålla tidsschemat. På vägen kände vi att det var dags att äntligen försöka klappa ett får, men ja det var ju inte så lätt för vi kom inte ens i närheten innan de började springa så vi sprang själva tillbaka till bilen och kände att det var dags att leta sovplats. Både Nya Zeeland och Australien är väldigt hårda med freedom camping, man får inte stå överallt och det är så trött på turistera och skräpar ner och beter sig illa men vi kände ju att vi inte alls är såna personer så vi stannade på en liten upphöjd ficka bredvid vägen och pratade om att vi faktiskt var bra backpackers så att vi nog kunde sova här, hehee. En del folk tittade och en del körde bara förbi, vi snackade lite om vad vi skulle säga ifall polisen eller ägaren kom dit så att vi var förberedda men så länge det var ljus så var det ju lugnt, vi satt ju faktiskt bara och kolla på utsikten. Innan den började mörkan duktade vi upp en fantastisk buffé som bestod av bröd, salami och aiolisås (alltså jag kommer aldrig mer äta den kombinationen i mitt liv) efter middagen kollade vi på vår favoritserie Holstien och Gottorp med Johan Ulveson. Juste glömde helt bort att berätta det, men eftersom vi frös ihjäl första natten så var vi tvungna att köpa sovsäckar och när man inte har google kan det vara rätt svårt att hitta var man ska åka, vi stannade på en mack och han hjälpte oss googla. När vi väl kom till affären såg den ut som Team Sportia men det var inte billligt och eftersom vi hade en begränsad budget så kändes det så jäkla surt att lägga pengarna på sovsäckar, men vad skulle vi göra...Dock så kom vi fram till att vi bara hade lagt typ 500 kr ändå så det var ju bra (Det här var alltså innan på dagen innan vi lämnade Dunedin). Tillbaka till Eglintong, vi sov där och jag sov som en stock för jag var så jävla trött och när klockan ringde vid 06 så snoozade vi lite så det blev lite bråttom att ta sig till nästa punkt dagen efter som var Milford Sound.
DAG 2 - 13 NOVEMBER
På vårt schema stod det att vi skulle äta frukost, men det blev det inget av utan vi gasade direkt till Milford Sound som låg 1,5 timme bort. Vägen var slingrig som vanligt och plötsligt kom det en tunnel mitt i allt ihop och utanför tunneln var det massor utav snö så vi var tvungna att hoppa ut och ta bild som vanligt. När vi hade tursitat klart och vi fick grönljus i tunneln så åkte vi vidare mot Milford Sound och nu var det lite bråttom. Väl framme behövde båda gå på toa, sen var det någon nöt där i kassan som inte kunde öppna en platspåse åt kunden innan sådär förlorade vi tre minuter, och hon kunde som skulle ha platspåsen bah "äsch vafan ge mig den du har kunder bakom" hahah så jävla skön tant. När vi visste var vi skulle halvjoggade vi ner mot kajen, det skulle ta 10 minuter att gå men det tog väl 3 minuter för oss att ta oss ner. Vi var inte ens sena utan vi var där när vi skulle, men vi gillar ju att vara där en timme innan. Vi hoppade på båten och tittade ut över landskapet och herre min gud alltså, himmel så vackert! Båtturen var väl cirka 3 timmar och vi bara njöt för det var så himla vackert. Det var en trevlig guide också som pratade live istället för att vi skulle få lyssna på ett inspelat band. Som vanligt var ju Lizzan och jag dåligt klädda men det var bara för att vi inte hade några kläder, men denna gången hade vi förberett oss med våra sovfiltar från IKEA som vi hade runt oss som en morgonrock. Plötsligt hade Lizzan hamnat med i någon utmaning från guiden, båten skulle åka nära ett vattenfall så hon fick en plastback med massa vattenglas i som hon skulle hålla i vattenfallet så alla skulle få ett glas vatten att smaka på. Dock så hade inte guiden sagt hur otroligt blöt man skulle bli och vi som redan frös. Jag stod längre bak för att filma och jag insåg hur blöt hon skulle bli när jag såg hur båten bara dränktes av vattenfallet. Ut kom en superblöt Lizzan och alla fick sig ett glas vattenfalls-vatten. Efteråt gick vi in för att utnyttja vår matbiljett och jäkla vad mycket man fick och gratis tillgång till te, hur bra. Vi försökte få liv i Lizzans kalla kropp samtidigt som vi försökte njuta av utsikten. Plötsligt så var vi framme vid bryggan där vi som hade en annan biljett skulle hoppa av medan de andra åkte tillbaka. Kulturella som vi är hade vi köpt biljett till museet, där fick man gå en lång sprialtrapp rakt ner för att komma ner till något slags akvarium, när vi var klara där gick vi upp på bryggan igen och kollade på utsikten. Det kändes som om vi var i fjälen, det var kallt men ändå varmt för att solen låg på sen såg man fjällen i bakgrunden. Plötsligt kom en annan båt och plockade upp oss och den här var mycket bättre eftersom alla kunde sitta på taket och nu var det riktigt skönt väder, vi tog några hundra bilder i vanlig ordning sen var vi tillbaka på kajen. Vi tog med Lizzans blöta filt och smällde fast i bakluckan så den skulle torka på vägen. Nu skulle vi åka mot Lake Wakatipu och det tog fyra timmar och det låg precis vid Queenstown. Vi åkte igenom Queenstown som var en supermysig stad, det verkade vara något event just den kvällen för det var sjukt mycket folk. Vi spanade in var vi kunde parkera inför morgondagen när Lizzan skulle hoppa sin bungy jump och var vi skulle mötas upp. När vi väl visste det åkte vi mot Glennorchy som låg en halvtimme utanför, återigen så kom vi inte ihåg vad vi skulle se utan bara att det hade sett fint ut och det var därför det var med i planeringen. På vägen dit hade vi sett en fin utkiksplats som senare blev vår soplats tyvärr...ska berätta mer sen varför. Vi satt i bilen där ett tag och kollade på utsikten innan vi åkte vidare mot Glennorchy, vi stannade lite här och där på vägen för att ta lite bilder. Plötsligt var vi framme och vi visste ju inte vad vi skulle se men vi visste att det vi hade framför oss var otroligt vackert så vi antog att det var det. Det var ett fantastisk landskap med otroliga berg i bakgrunden, så himla häftigt. Dock så var byn Glennorchy något jag aldrig mer vill besöka haha världens minsta ställe, mindre än Stallarholmen och folk bodde liksom där, mitt ute i ingenstans bland bergen. När vi hade kollat klart på utsikten åkte vi tillbaka till Queenstown och till och med lite utanför eftersom vi hade sett ett donken där, vi var så himla sugna på varm mat efter att inte ha ätit mer än någon macka. Så vi satt där under världens solnedgång över sjön och njöt av varm mat, dock hann den bli kall innan vi började käka eftersom vi hade fått wi-fi och man ville passa på att använda det. Det var också här vi insåg att vi skulle få stryka att besöka vissa platser såsom glaciärerna. Detta berodde lite på tidsbrist men mest på budgeten, vi hade ju räknat på bensin och allt men bilen drog så mycket mer än vad vi trodde så vi hade tankat så sjukt många gånger vilket tyvärr gjorde att vi inte kunde ta oss dit upp i landet. Så när vi satt där på donken med vår kalla mat så började vi planera om resan och tur var väl det med tanke på att det kom en jordbävning dagen efter.
Efter donken besöktet tänkte vi att vi skulle åka till vår campngplats som vi hade spanat in förut, vi hade ju till och med lånat toaletten där eftersom vi visste att vi skulle komma tillbaka, men sen så körde vi ju förbi vår lilla utsikts plats och bah äsch vafan då spar vi 26 dollar som vi inte behöver lägga på campingnen....
DAG 3 - 14 NOVEMBER
Jag vaknar upp av att Lizzan säger: "Vi har fått en böter!". Så här har vi alltså suttig dagen innan och planerat om hela vår resa för att spara 1500 kr i bensin för att kunna forsätta roadtripen och istället får vi lägga de pengarna på en jävla bot, alltså jag blir så jäkla förbannad. Någon har alltså varit och lappat våran bil 04.40 medan vi sov i den i framsätena, 200 dollar check! Det var inte mycket att göra upp med humöret bara, vi fixade oss lite för idag var det dags för Lizzans Bungyjump! Vi åkte in tidigt som vanligt och till och med så tidigt att vi åkte till donken först för att låna lite toa och wi-fi (alltså jag älskar donken). När jag tog upp telefonen hade jag fått flera meddelanden "har du hört vad som hänt?" "Var är ni" "kan man få ett livstecken?" Och när man inte har tillgång till wi-fi hela tiden är det rätt svårt att hänga med i nyheterna. Tydligen så hade det varit en jordbävning som hade slagit till rätt ordentligt och de varnade för tsunami och efterskalv coh jag säger bara såhär, det var tur att vi planerad om vår resrutt för vi hade planerat att åka till de ställena som var de värst drabbade.
När vi hade gett lite livstecken så åkte vi in till stan igen och parkerade i parkeringshuset som vi redan hade planerat att stå i, sedan gick vi ner till bokningscentrumet som inte ens hade öppnat, haha så himla typsikt oss. När vi väl kom in fick Lizzan svara på några frågor och väga sig och jag fick bara säga hej typ eftersom jag bara var åskådare. Efter att vi hade anmält oss satte vi oss ned och vänta på att bussen skulle komma (dock hade vi redan försökt komma in i den bussen för den stod utanför hahah, det var det första vi gjorde vi bah "hej vi ska med" varpå han nekade oss och bad oss att gå in och anmäla oss i stället). Bussturen tog 40 minuter och den tog oss upp på en liten liten grusväg upp bland bergen. Väl på plats var det lite information och jag trodde att alla var så modiga och skulle hoppa bungy men de flesta skulle göra the swing istället. Alla som skulle hoppa blev ombedda om att gå på toa innan, hahah så kul, sen var det dags att ta på sig selet.
De var väl 5-6 stycken som skulle hoppa i den gruppen vi var med och sedan var det jag och en till tjej som var för fega och var åskådare istället. Lizzan hade ju varit på plats först när vi anmälde oss, please, så hon fick hoppa först vilket hon ville. De satte på dem all utrustning och jag tror jag och den här tjejen var mer nervösa än de som skulle hoppa. Plötsligt satt Lizzan i den där gynstolen där de satte på den sista utrustningen och från ingenstans stod hon längst upp på plattan och jag fick ju svindel av att bara titta på henne...Jag trodde ju att de skulle prata lite med henne först och informera henne om allt trots att vi hade fått lite info innan, men icke. Innan jag hann blinka så skrek han "1, 2, 3 BUNGYYYY" och där for Lizzan iväg i ett snyggt Jack Sparrow-dyk. De tog massa bilder och hade film på henne och när jag såg den lilla rosa pricken studsa där bland bergen så tänkte jag bara men herregud det där är ju Lizzan som hänger och dinglar, så himla modigt, jag hade dött. När hon väl kom upp var hon helt adrenalinpumpad och hand kille säger "Alltså det kostar ju bara 79 dollar att hoppa en gång till", så det var Lizzan och en till kille som gjorde ett second jump. Vi diskuterade om hon ens skulle göra det eftersom det är en liten once in a lifetime grej och då vill man ju ha EN upplevelse, men hon var glad att hon gjorde det andra hoppet för då hann hon njuta av utsikten och uppleva sitt jump. När alla var klara blev vi utskickade på den där lilla hissen igen fastlåst i ett litet snöre och sedan travade vi upp till huset för att se bilderna och filmerna. Även där passade vi på att titta på utsikten och ta lite bilder medan vi väntade på bussen. På bussresan hem var alla så himla trötta och när vi kom tillbaka satte vi oss i bilen för att åka vidare till Lake Wanaka.
Det tog oss cirka en timme att köra genom bergen och så stannade vi lite på vägen för att ta lite kort såklart. Väl framme vi Lake Wanaka var det dåligt väder men vi var glada ändå, tog lite bilder, eller ja väldigt många...Sen var det en japan som prompt skulle vara med på alla mina bilder i början och posea, han var i en kanot i vattent, haha ja herregud. Vi testade även lite acroyoga och ramlade ihop på stenarna där, kul var det men det var dags att åka vidare till nästa ställe som var Lake Hawea som också tog en timme. Jag tror inte vi stannade där vi skulle utan vi kom till Hawea River istället för själva laken men hjälp så blått vattenet var, såg ut som en pool. Det var också där i regnet vi kom på att vi inte hade gjort dagens träning. Vi har ju en 100 days challenge där vi ska göra någon slags av träning i 40 minuter varje dag, 100 dagar i rad. Vi har alltid hittat tillfällen under dagarna där vi kunde ta en promenad men idag hade det blivit lite sent, men vad skulle vi göra det var bara att traska på i 40 minuter. Vi mötte en gullig liten joggare som påminde om min mamma, så då saknade jag henne lite extra men sen satte vi oss i bilen för att hitta vår sovplats. Innan vi åkte fick jag napp om en app som hette CamperMate, det är som google maps men med alla camping platser, både de som kostar och de som är gratis. Så vi hade hittat en gratis uppställningsplats. vid en bro. Där fanns det en toa, och den toan hade jag aldrig satt mig på haha så vi kissade i skogen igen, undra hur många gånger vi har kissat utomhus under den här roadtrippen och alltid samma panik. Vi tog säkert en salamimacka till kvällsfilmen, vi såg nog Gottorp igen, sen sov väl jag som en stock och Lizzan var väl vaken som vanligt. Eftersom det var så kallt så behövde Lizzan alltid sätta på bilen 2-3 gånger under natten. Jag vaknade ju inte om det blev för kallt, det märkte jag liksom på morgonen när jag väl var vaken att jag var en isbit men då var det ju redan försent, tur att Lizzan styrde spakarna om nätterna.
DAG 4 - 15 NOVEMBER
Nu var det dags att glida vidare till Eglingtong River, som låg tre timmar bort och båda var aströtta men det var ju bara att köra eftersom vi behövde hålla tidsschemat. På vägen kände vi att det var dags att äntligen försöka klappa ett får, men ja det var ju inte så lätt för vi kom inte ens i närheten innan de började springa så vi sprang själva tillbaka till bilen och kände att det var dags att leta sovplats. Både Nya Zeeland och Australien är väldigt hårda med freedom camping, man får inte stå överallt och det är så trött på turistera och skräpar ner och beter sig illa men vi kände ju att vi inte alls är såna personer så vi stannade på en liten upphöjd ficka bredvid vägen och pratade om att vi faktiskt var bra backpackers så att vi nog kunde sova här, hehee. En del folk tittade och en del körde bara förbi, vi snackade lite om vad vi skulle säga ifall polisen eller ägaren kom dit så att vi var förberedda men så länge det var ljus så var det ju lugnt, vi satt ju faktiskt bara och kolla på utsikten. Innan den började mörkan duktade vi upp en fantastisk buffé som bestod av bröd, salami och aiolisås (alltså jag kommer aldrig mer äta den kombinationen i mitt liv) efter middagen kollade vi på vår favoritserie Holstien och Gottorp med Johan Ulveson. Juste glömde helt bort att berätta det, men eftersom vi frös ihjäl första natten så var vi tvungna att köpa sovsäckar och när man inte har google kan det vara rätt svårt att hitta var man ska åka, vi stannade på en mack och han hjälpte oss googla. När vi väl kom till affären såg den ut som Team Sportia men det var inte billligt och eftersom vi hade en begränsad budget så kändes det så jäkla surt att lägga pengarna på sovsäckar, men vad skulle vi göra...Dock så kom vi fram till att vi bara hade lagt typ 500 kr ändå så det var ju bra (Det här var alltså innan på dagen innan vi lämnade Dunedin). Tillbaka till Eglintong, vi sov där och jag sov som en stock för jag var så jävla trött och när klockan ringde vid 06 så snoozade vi lite så det blev lite bråttom att ta sig till nästa punkt dagen efter som var Milford Sound.
DAG 2 - 13 NOVEMBER
På vårt schema stod det att vi skulle äta frukost, men det blev det inget av utan vi gasade direkt till Milford Sound som låg 1,5 timme bort. Vägen var slingrig som vanligt och plötsligt kom det en tunnel mitt i allt ihop och utanför tunneln var det massor utav snö så vi var tvungna att hoppa ut och ta bild som vanligt. När vi hade tursitat klart och vi fick grönljus i tunneln så åkte vi vidare mot Milford Sound och nu var det lite bråttom. Väl framme behövde båda gå på toa, sen var det någon nöt där i kassan som inte kunde öppna en platspåse åt kunden innan sådär förlorade vi tre minuter, och hon kunde som skulle ha platspåsen bah "äsch vafan ge mig den du har kunder bakom" hahah så jävla skön tant. När vi visste var vi skulle halvjoggade vi ner mot kajen, det skulle ta 10 minuter att gå men det tog väl 3 minuter för oss att ta oss ner. Vi var inte ens sena utan vi var där när vi skulle, men vi gillar ju att vara där en timme innan. Vi hoppade på båten och tittade ut över landskapet och herre min gud alltså, himmel så vackert! Båtturen var väl cirka 3 timmar och vi bara njöt för det var så himla vackert. Det var en trevlig guide också som pratade live istället för att vi skulle få lyssna på ett inspelat band. Som vanligt var ju Lizzan och jag dåligt klädda men det var bara för att vi inte hade några kläder, men denna gången hade vi förberett oss med våra sovfiltar från IKEA som vi hade runt oss som en morgonrock. Plötsligt hade Lizzan hamnat med i någon utmaning från guiden, båten skulle åka nära ett vattenfall så hon fick en plastback med massa vattenglas i som hon skulle hålla i vattenfallet så alla skulle få ett glas vatten att smaka på. Dock så hade inte guiden sagt hur otroligt blöt man skulle bli och vi som redan frös. Jag stod längre bak för att filma och jag insåg hur blöt hon skulle bli när jag såg hur båten bara dränktes av vattenfallet. Ut kom en superblöt Lizzan och alla fick sig ett glas vattenfalls-vatten. Efteråt gick vi in för att utnyttja vår matbiljett och jäkla vad mycket man fick och gratis tillgång till te, hur bra. Vi försökte få liv i Lizzans kalla kropp samtidigt som vi försökte njuta av utsikten. Plötsligt så var vi framme vid bryggan där vi som hade en annan biljett skulle hoppa av medan de andra åkte tillbaka. Kulturella som vi är hade vi köpt biljett till museet, där fick man gå en lång sprialtrapp rakt ner för att komma ner till något slags akvarium, när vi var klara där gick vi upp på bryggan igen och kollade på utsikten. Det kändes som om vi var i fjälen, det var kallt men ändå varmt för att solen låg på sen såg man fjällen i bakgrunden. Plötsligt kom en annan båt och plockade upp oss och den här var mycket bättre eftersom alla kunde sitta på taket och nu var det riktigt skönt väder, vi tog några hundra bilder i vanlig ordning sen var vi tillbaka på kajen. Vi tog med Lizzans blöta filt och smällde fast i bakluckan så den skulle torka på vägen. Nu skulle vi åka mot Lake Wakatipu och det tog fyra timmar och det låg precis vid Queenstown. Vi åkte igenom Queenstown som var en supermysig stad, det verkade vara något event just den kvällen för det var sjukt mycket folk. Vi spanade in var vi kunde parkera inför morgondagen när Lizzan skulle hoppa sin bungy jump och var vi skulle mötas upp. När vi väl visste det åkte vi mot Glennorchy som låg en halvtimme utanför, återigen så kom vi inte ihåg vad vi skulle se utan bara att det hade sett fint ut och det var därför det var med i planeringen. På vägen dit hade vi sett en fin utkiksplats som senare blev vår soplats tyvärr...ska berätta mer sen varför. Vi satt i bilen där ett tag och kollade på utsikten innan vi åkte vidare mot Glennorchy, vi stannade lite här och där på vägen för att ta lite bilder. Plötsligt var vi framme och vi visste ju inte vad vi skulle se men vi visste att det vi hade framför oss var otroligt vackert så vi antog att det var det. Det var ett fantastisk landskap med otroliga berg i bakgrunden, så himla häftigt. Dock så var byn Glennorchy något jag aldrig mer vill besöka haha världens minsta ställe, mindre än Stallarholmen och folk bodde liksom där, mitt ute i ingenstans bland bergen. När vi hade kollat klart på utsikten åkte vi tillbaka till Queenstown och till och med lite utanför eftersom vi hade sett ett donken där, vi var så himla sugna på varm mat efter att inte ha ätit mer än någon macka. Så vi satt där under världens solnedgång över sjön och njöt av varm mat, dock hann den bli kall innan vi började käka eftersom vi hade fått wi-fi och man ville passa på att använda det. Det var också här vi insåg att vi skulle få stryka att besöka vissa platser såsom glaciärerna. Detta berodde lite på tidsbrist men mest på budgeten, vi hade ju räknat på bensin och allt men bilen drog så mycket mer än vad vi trodde så vi hade tankat så sjukt många gånger vilket tyvärr gjorde att vi inte kunde ta oss dit upp i landet. Så när vi satt där på donken med vår kalla mat så började vi planera om resan och tur var väl det med tanke på att det kom en jordbävning dagen efter.
Efter donken besöktet tänkte vi att vi skulle åka till vår campngplats som vi hade spanat in förut, vi hade ju till och med lånat toaletten där eftersom vi visste att vi skulle komma tillbaka, men sen så körde vi ju förbi vår lilla utsikts plats och bah äsch vafan då spar vi 26 dollar som vi inte behöver lägga på campingnen....
DAG 3 - 14 NOVEMBER
Jag vaknar upp av att Lizzan säger: "Vi har fått en böter!". Så här har vi alltså suttig dagen innan och planerat om hela vår resa för att spara 1500 kr i bensin för att kunna forsätta roadtripen och istället får vi lägga de pengarna på en jävla bot, alltså jag blir så jäkla förbannad. Någon har alltså varit och lappat våran bil 04.40 medan vi sov i den i framsätena, 200 dollar check! Det var inte mycket att göra upp med humöret bara, vi fixade oss lite för idag var det dags för Lizzans Bungyjump! Vi åkte in tidigt som vanligt och till och med så tidigt att vi åkte till donken först för att låna lite toa och wi-fi (alltså jag älskar donken). När jag tog upp telefonen hade jag fått flera meddelanden "har du hört vad som hänt?" "Var är ni" "kan man få ett livstecken?" Och när man inte har tillgång till wi-fi hela tiden är det rätt svårt att hänga med i nyheterna. Tydligen så hade det varit en jordbävning som hade slagit till rätt ordentligt och de varnade för tsunami och efterskalv coh jag säger bara såhär, det var tur att vi planerad om vår resrutt för vi hade planerat att åka till de ställena som var de värst drabbade.
När vi hade gett lite livstecken så åkte vi in till stan igen och parkerade i parkeringshuset som vi redan hade planerat att stå i, sedan gick vi ner till bokningscentrumet som inte ens hade öppnat, haha så himla typsikt oss. När vi väl kom in fick Lizzan svara på några frågor och väga sig och jag fick bara säga hej typ eftersom jag bara var åskådare. Efter att vi hade anmält oss satte vi oss ned och vänta på att bussen skulle komma (dock hade vi redan försökt komma in i den bussen för den stod utanför hahah, det var det första vi gjorde vi bah "hej vi ska med" varpå han nekade oss och bad oss att gå in och anmäla oss i stället). Bussturen tog 40 minuter och den tog oss upp på en liten liten grusväg upp bland bergen. Väl på plats var det lite information och jag trodde att alla var så modiga och skulle hoppa bungy men de flesta skulle göra the swing istället. Alla som skulle hoppa blev ombedda om att gå på toa innan, hahah så kul, sen var det dags att ta på sig selet.
De var väl 5-6 stycken som skulle hoppa i den gruppen vi var med och sedan var det jag och en till tjej som var för fega och var åskådare istället. Lizzan hade ju varit på plats först när vi anmälde oss, please, så hon fick hoppa först vilket hon ville. De satte på dem all utrustning och jag tror jag och den här tjejen var mer nervösa än de som skulle hoppa. Plötsligt satt Lizzan i den där gynstolen där de satte på den sista utrustningen och från ingenstans stod hon längst upp på plattan och jag fick ju svindel av att bara titta på henne...Jag trodde ju att de skulle prata lite med henne först och informera henne om allt trots att vi hade fått lite info innan, men icke. Innan jag hann blinka så skrek han "1, 2, 3 BUNGYYYY" och där for Lizzan iväg i ett snyggt Jack Sparrow-dyk. De tog massa bilder och hade film på henne och när jag såg den lilla rosa pricken studsa där bland bergen så tänkte jag bara men herregud det där är ju Lizzan som hänger och dinglar, så himla modigt, jag hade dött. När hon väl kom upp var hon helt adrenalinpumpad och hand kille säger "Alltså det kostar ju bara 79 dollar att hoppa en gång till", så det var Lizzan och en till kille som gjorde ett second jump. Vi diskuterade om hon ens skulle göra det eftersom det är en liten once in a lifetime grej och då vill man ju ha EN upplevelse, men hon var glad att hon gjorde det andra hoppet för då hann hon njuta av utsikten och uppleva sitt jump. När alla var klara blev vi utskickade på den där lilla hissen igen fastlåst i ett litet snöre och sedan travade vi upp till huset för att se bilderna och filmerna. Även där passade vi på att titta på utsikten och ta lite bilder medan vi väntade på bussen. På bussresan hem var alla så himla trötta och när vi kom tillbaka satte vi oss i bilen för att åka vidare till Lake Wanaka.
Det tog oss cirka en timme att köra genom bergen och så stannade vi lite på vägen för att ta lite kort såklart. Väl framme vi Lake Wanaka var det dåligt väder men vi var glada ändå, tog lite bilder, eller ja väldigt många...Sen var det en japan som prompt skulle vara med på alla mina bilder i början och posea, han var i en kanot i vattent, haha ja herregud. Vi testade även lite acroyoga och ramlade ihop på stenarna där, kul var det men det var dags att åka vidare till nästa ställe som var Lake Hawea som också tog en timme. Jag tror inte vi stannade där vi skulle utan vi kom till Hawea River istället för själva laken men hjälp så blått vattenet var, såg ut som en pool. Det var också där i regnet vi kom på att vi inte hade gjort dagens träning. Vi har ju en 100 days challenge där vi ska göra någon slags av träning i 40 minuter varje dag, 100 dagar i rad. Vi har alltid hittat tillfällen under dagarna där vi kunde ta en promenad men idag hade det blivit lite sent, men vad skulle vi göra det var bara att traska på i 40 minuter. Vi mötte en gullig liten joggare som påminde om min mamma, så då saknade jag henne lite extra men sen satte vi oss i bilen för att hitta vår sovplats. Innan vi åkte fick jag napp om en app som hette CamperMate, det är som google maps men med alla camping platser, både de som kostar och de som är gratis. Så vi hade hittat en gratis uppställningsplats. vid en bro. Där fanns det en toa, och den toan hade jag aldrig satt mig på haha så vi kissade i skogen igen, undra hur många gånger vi har kissat utomhus under den här roadtrippen och alltid samma panik. Vi tog säkert en salamimacka till kvällsfilmen, vi såg nog Gottorp igen, sen sov väl jag som en stock och Lizzan var väl vaken som vanligt. Eftersom det var så kallt så behövde Lizzan alltid sätta på bilen 2-3 gånger under natten. Jag vaknade ju inte om det blev för kallt, det märkte jag liksom på morgonen när jag väl var vaken att jag var en isbit men då var det ju redan försent, tur att Lizzan styrde spakarna om nätterna.
DAG 4 - 15 NOVEMBER
Oj vilken härlig morgon, utsikt över en liten sjö och lite campingbilar omkring oss, dags för nya äventyr. Tanken var ju att vi skulle åka till glaciärerna idag, men efftersom vi hade strykit det så åkte vi vidare mot våra sjöar vi skulle besöka. Först ut var Ohau, och det var väl både sjö och berg, jag tror jag hann kissa där också. Det var riktigt vackert men som sagt hur kan folk bo sådär, mitt ute i ingenstans, 2 timmar till närmaste affär. Vi snurrade runt där ett tag sedan åkte vi till Lake Pukaki som tog oss 45 minuter. Där möttes vi av ett glatt gäng kineser som drack något varmt och vi kände bara att fan vad gott det hade varit, men icke. Istället gick vi på toa och tog lite bilder och läste på om något speciellt får som de hade rest en staty för, alltså inte just för ett speciellt får utan för en speciell art, typ. Sedan åkte vi till Lake Tekapo (jag är så himla glad att jag har papper på det här, så många namn att komma ihåg). Där var det som en liten fjällby och där finns det hot water pools och det såg sjukt mysigt ut att ligga i varma pooler och kolla på utsikten, men budgeten höll inte för det så vi fick unna oss en VARM frukost i stället, den lyckan! Vi hann även gå på toa på det här stället, haha! På caféet passade vi även på att försöka uppdateras oss lite gällande jordbävningen eftersom föräldrarna hemma sa att många vägar var avstänga, vi pratade med några andra som hade åkt i närheten och de sa att det var lugnt så vi kände att med den faktan och informationen från tidningen att det var lugnt att åka. Här träffade vi även en liten anka och vi tyckte så synd om den för bruden i bilen framför matade den med något hårt som den knappt kunde tugga så Lizzan blev mer populär när hon kom med vårt mjuka bananbröd.
Efter den välbehövliga frukosten åkte vi mot Christchurch en dag tidigare än bekräknat eftersom vi hade planerat om roadtripen. Först åkte vi till vårt hotell som vi skulle bo på dagen efter för att vi behövde låna telefonen. Man är så hjälplös när man varken kan googla eller ringa, det var flera gånger som vi sa "ja men vi kan väl ringa och fråga dem hur det funkar?" "Ja men hur då...?" På hotellet bemöttes vi i alla fall av världens sötaste farbror, bästa farbrorn. Vi behövde nämligen ringde till en mack som hade dragit mer än 1000 kr ifrån oss när vi egentligen bara skulle betala strax under 300 kr, vi var så jäkla förbannade för vi hade verkligen inte råd med sånt skit. Han slog gladerligen alla nummer som jag blev hänvisade till i de olika telefonsamtalen och till slut fick vi ordning på problemet. När man tankar i här så måste man först skriva in beloppet och hur fan ska man veta hur mycket man vill tanka för om man vill fylla den hel, då är det så smidiga så de har gjort en "Fill up"-knapp....problemet men den här knappen är bara att den bra ett maximalbelopp på mer än 1000 kr och sen får man tillbaka det man inte tankade för några dagar senare, alltså jag säger då det....jaja det löste sig i alla fall, vi pratade lite med gubben om att vi skulle komma dagen efter så vi fick svar på frågor om transfer och sånt.
Vi tänkte att vi kunde spendera en heldag i Christchurch men alltså himmel vilken håla. För det första byggde de om överalltt och vi tror att det beror på den förra jordbävningen som de hade för några år sedan för det såg så himla kaos ut. Så vi skippade vår dag i Christchurch och istället tror jag vi åkte till donken för att köpa paj och låna lite wi-fi, haha. Unde dagen hann vi även gå flera varv runt en slags rugbyplan så vi fick ihop dagens träning, dock var det många timmar kvar på dygnet och vi kunde ju inte bara sitta så Lizzan kom på att vi kunde åka på bio. Spontana som vi nu har blivit åkte vi till ett köpcentrum och pekade på en film och bah "den ser bra ut" vi fick någon slags superrabatt utan att ens be om det, medan vi väntade på att den skulle börja gick vi och köpte våra 1 dollars godisremmar. Filmen var sjukt bra, Hacksaw Ridge tror jag den hette. Efter filmen åkte vi en halvtimme ut från stan för att hitta vår uppställningsplats som vi hade sett på vår camping-app. Vi hamnade på det knasigaste stället, man skulle anmäla sig i någon slags bar och där inne gick det omkring massa kvinnor som alla hade tatuering på hakan, vi betalade 10 dollar lånade toan och fick vår uppställningsplats. I vanlig ordning tog vi väl någon macka och kollade på film innan det var dags att sova.
DAG 5 - 16 NOVEMBER
Vi vaknade upp tidigt som vanligt på vår lilla bar-parkering, lånade toan och sen tror jag faktiskt att vi åkte till hotellet igen, för dagen innan sa han att vi kunde komma tidigt och checka in även om incheckningen var vid 13, men jag tror vi fick vårt rum vid 10-tiden. När vi såg sängen, när vi såg duschen och när vi såg att vi hade kök alltså den lyckan. Vid det här laget har vi alltså inte duschat sen vi lämnade Nya Zeeland, men tacka vet jag babywipes. Det var ju i dag vi skulle lämna tillbaka vår lilla Nissan på biluthyrningsfirman, och vi hade sagt klockan 17 men vi var där vi lunch för att bara bli av med den för att sedan kunna slappna av. Vi körde dit, tankade och väntade ett bra tag innan de var vår tur. Sedan ringde hon vårt hotell så kom det en gubbe och hämtade oss i van, bästa servicen. Innan vi kunde slappna av var det dags att ta tag i dagens träning igen, så gick gick en promenad men när vi väl kom tillbaka så insåg vi att vi ville koka pasta eftersom vi hade kök så då gick vi ut igen. Innan vi gick tvättade vi dock våra använda kläder i handfatet och Lizzan fick ta en kall dusch eftersom det inte fanns så mycket varmvatten och det mesta hade antaligen gått åt till vår tvätt session. Vi gick i alla fall ut och återigen utan google så det var bara att leta, till slut hittade vi affären så vi köpte pasta och grädde vilket är paradrätten som vi levt på de senaste månaderna, nejmen juste vi köpte ju korv också! När vi väl var hemma igen så tog jag en dusch och jag fick varmvatten och alltså känslan att få duscha när man inte gjort det på flera dagar är så fantastisk, det var samma känsla som när vi kom från farmen hem till Jenne och fick ta en riktig dusch inomhus. Maten blev väl sådär...mycket besvikna båda två men bra att vi äntligen fick i oss någonting. Sedan låg vi och utnyttjade wi-fiet innan vi sov. Vårt flyg gick 06.30 så vi hade bokat transfer till 04.30 eftersom flygplatsen låg fem minuter bort. Jag finns inte ens flygplatsen eller själva resan men det är bara för att vi har flugit så jäkla mycket, jaja vi landade i alla fall i Auckland efter 1,5 timme eller något sånt.
PUSS OCH KRAM
/L&L
Efter den välbehövliga frukosten åkte vi mot Christchurch en dag tidigare än bekräknat eftersom vi hade planerat om roadtripen. Först åkte vi till vårt hotell som vi skulle bo på dagen efter för att vi behövde låna telefonen. Man är så hjälplös när man varken kan googla eller ringa, det var flera gånger som vi sa "ja men vi kan väl ringa och fråga dem hur det funkar?" "Ja men hur då...?" På hotellet bemöttes vi i alla fall av världens sötaste farbror, bästa farbrorn. Vi behövde nämligen ringde till en mack som hade dragit mer än 1000 kr ifrån oss när vi egentligen bara skulle betala strax under 300 kr, vi var så jäkla förbannade för vi hade verkligen inte råd med sånt skit. Han slog gladerligen alla nummer som jag blev hänvisade till i de olika telefonsamtalen och till slut fick vi ordning på problemet. När man tankar i här så måste man först skriva in beloppet och hur fan ska man veta hur mycket man vill tanka för om man vill fylla den hel, då är det så smidiga så de har gjort en "Fill up"-knapp....problemet men den här knappen är bara att den bra ett maximalbelopp på mer än 1000 kr och sen får man tillbaka det man inte tankade för några dagar senare, alltså jag säger då det....jaja det löste sig i alla fall, vi pratade lite med gubben om att vi skulle komma dagen efter så vi fick svar på frågor om transfer och sånt.
Vi tänkte att vi kunde spendera en heldag i Christchurch men alltså himmel vilken håla. För det första byggde de om överalltt och vi tror att det beror på den förra jordbävningen som de hade för några år sedan för det såg så himla kaos ut. Så vi skippade vår dag i Christchurch och istället tror jag vi åkte till donken för att köpa paj och låna lite wi-fi, haha. Unde dagen hann vi även gå flera varv runt en slags rugbyplan så vi fick ihop dagens träning, dock var det många timmar kvar på dygnet och vi kunde ju inte bara sitta så Lizzan kom på att vi kunde åka på bio. Spontana som vi nu har blivit åkte vi till ett köpcentrum och pekade på en film och bah "den ser bra ut" vi fick någon slags superrabatt utan att ens be om det, medan vi väntade på att den skulle börja gick vi och köpte våra 1 dollars godisremmar. Filmen var sjukt bra, Hacksaw Ridge tror jag den hette. Efter filmen åkte vi en halvtimme ut från stan för att hitta vår uppställningsplats som vi hade sett på vår camping-app. Vi hamnade på det knasigaste stället, man skulle anmäla sig i någon slags bar och där inne gick det omkring massa kvinnor som alla hade tatuering på hakan, vi betalade 10 dollar lånade toan och fick vår uppställningsplats. I vanlig ordning tog vi väl någon macka och kollade på film innan det var dags att sova.
DAG 5 - 16 NOVEMBER
Vi vaknade upp tidigt som vanligt på vår lilla bar-parkering, lånade toan och sen tror jag faktiskt att vi åkte till hotellet igen, för dagen innan sa han att vi kunde komma tidigt och checka in även om incheckningen var vid 13, men jag tror vi fick vårt rum vid 10-tiden. När vi såg sängen, när vi såg duschen och när vi såg att vi hade kök alltså den lyckan. Vid det här laget har vi alltså inte duschat sen vi lämnade Nya Zeeland, men tacka vet jag babywipes. Det var ju i dag vi skulle lämna tillbaka vår lilla Nissan på biluthyrningsfirman, och vi hade sagt klockan 17 men vi var där vi lunch för att bara bli av med den för att sedan kunna slappna av. Vi körde dit, tankade och väntade ett bra tag innan de var vår tur. Sedan ringde hon vårt hotell så kom det en gubbe och hämtade oss i van, bästa servicen. Innan vi kunde slappna av var det dags att ta tag i dagens träning igen, så gick gick en promenad men när vi väl kom tillbaka så insåg vi att vi ville koka pasta eftersom vi hade kök så då gick vi ut igen. Innan vi gick tvättade vi dock våra använda kläder i handfatet och Lizzan fick ta en kall dusch eftersom det inte fanns så mycket varmvatten och det mesta hade antaligen gått åt till vår tvätt session. Vi gick i alla fall ut och återigen utan google så det var bara att leta, till slut hittade vi affären så vi köpte pasta och grädde vilket är paradrätten som vi levt på de senaste månaderna, nejmen juste vi köpte ju korv också! När vi väl var hemma igen så tog jag en dusch och jag fick varmvatten och alltså känslan att få duscha när man inte gjort det på flera dagar är så fantastisk, det var samma känsla som när vi kom från farmen hem till Jenne och fick ta en riktig dusch inomhus. Maten blev väl sådär...mycket besvikna båda två men bra att vi äntligen fick i oss någonting. Sedan låg vi och utnyttjade wi-fiet innan vi sov. Vårt flyg gick 06.30 så vi hade bokat transfer till 04.30 eftersom flygplatsen låg fem minuter bort. Jag finns inte ens flygplatsen eller själva resan men det är bara för att vi har flugit så jäkla mycket, jaja vi landade i alla fall i Auckland efter 1,5 timme eller något sånt.
PUSS OCH KRAM
/L&L