Liza & Lisette

Bilen, eller så kallade Myran (då den hade massa myror som bodde i listerna), var vår bästa investering vi har gjort i Australien, för jäklar vad mycket vi har använt den. Både i arbetet men också utanför arbetet, hade vi inte haft bilen hade vi nog varit tvugna att åka hem till Sverige igen. Myran har räddat oss många gånger när vi inte har haft några jobb med eventföretaget och istället har vi då kunnat ta oss an många andra jobb. Vi har mest använt bilen till att ta oss kortare sträckor och dem enda riktigt långa sträckorna har nog varit mellan Brisbane och Gold Coast, som faktikst vissa veckor var väldigt ofta. Innan vi skulle lämna Australien visste vi om att vi skulle bli tvugna att göra oss av med Myran, så vi tog bilen på en rejäl städrunda, oj så fin den kunde bli, jätte ren och fräsch och man kan ju undra varför vi inte har gjort det tidigare så att vi också kunde njuta av hur ren den kunde bli. Vi använda alla möjliga typer av medel, köpte rattöverdrag för att ratten var lite väl sliten samt en luftdoftare som sprutade ut god vaniljlukt så fort man satt på AC:n. Pärlan var redo att komma upp till försäljning, men.. vår älskling började då att svika. Tydligen har killen som har sålt bilen till oss i första början gjort en fejkad och felaktig RWC, vilket har gjort att vi har fått papper på att bilen har "gått igeom" ett RWC, alltså ungefärligt som en besiktning hemma, men i själva verket skulle bilen aldrig kunna passera..

När vi åkte till en verkstad för att göra en ny RWC innan vi skulle sälja iväg bilen till två svenskar (då man måste göra en ny RWC varje gång man säljer bilen), så hittade mekanikern hemskt mkt fel, och även mer än de som han skrev upp på en lapp fanns det men han såg ingen vits med att fortsätta söka igenom bilen när han insåg hur dåligt skick den var i. Hans råd till oss var att skrota den då vi aldrig skulle få någonting för bilen. Vår energi i det här läget var nere på botten, allt hade gått fel och nu fortsatte det ännu längre. Fy i helvete vad mycket som har hänt här borta, och så mycket som vi har varit med om att hälften går inte ens att beskriva eller försöka leva sig in i, när vi dessutom på allt det här inte kan sälja bilen blev allt ännu värre. Det är minst lika mycket annat som har hänt som jag tyvärr inte kan berätta eller beskriva för er där hemma utan att det skulle ses eller tas på fel sätt och vi väljer istället att bevara dem hemligheterna och de som har inträffat här i Australien. 

Hur som helst valde vi att istället försöka sälja bilen vidare utan varken RWC eller registrering i slutänden och drygt 3 dagar innan vi lämnade Australien så ordnade vi att en bil kom och bergade bilen och tog med sig den till en skrot där dem kunde plocka delarna eller försöka att fixa till bilen. Vi tjänade en liten slant på att dem tog med sig bilen men jag kan inte påstå att det var många ören, men bättre än ingenting. Sedan tog vi bort våra pålar på bilen, ja tydligen gör man så här i Australien och plåtarna är personliga och står på personen, så bort med plåtarna och iväg till registreringsvärket för att avregistrera bilen och nu är jag inte längre någon ägare till en bil. Även fast det har varit mycket strul med bilen i slutet så har den varit väl investerad under vår tid i Australien och vi ångrar inte att vi skaffade en bil för utan bilen hade vi varit hemma i Sverige för länge sedan.